|
”Tre herdar” på Midgård i Röstånga.
”Det sjunger några ungar på Karl Johan.
Dom låter starka och fina som bara ungar kan.
Själv är jag bakom lås och bom på mitt hotell,
en kväll bakom barrikaden. En vanlig kväll.
(och så lite längre ner i vistexten)
När inga ungar längre finns är allting slut.
Vad är det då för mening om man står ut?
Visst har det blivit kaos i tidens lopp,
men så länge det finns ungar så finns det hopp!”
Cornelis Vreeswijks ”Turistens klagan” var säkert noga vald som
introduktionssång för att understryka vikten av sång och skratt i vardagslivets
olika skepnader. Och glädje och skratt med sång och väl valda historier var
något som publiken på Midgårdsskolan verkligen fick uppleva denna kväll då ”Tre
herdar” besökte byn. Av de ”Tre herdarna” fanns denna kväll två på scenen (Mats
Andersson-Risberg, kyrkoherde sedan 21år i Kävlinge och Sten- Olov Lund,
pensionär, tidigare kyrkoherde, sjömanspräst och missionär i Tanzania). Och som
representerande riktiga skåningar flörtade man naturligtvis in sig genom att
sjunga ”Jag har bott vid en landsväg..” och därmed försöka påtala landskapets
vikt gentemot övriga Sverige. Om det var gitarr vid introduktionen var det
dragspel som nu gällde. Det delades ut sångblad och man fick hela publiken att
delta. Några fick dessutom komplimang för sin förmåga att sjunga genom
”buktaleri” eftersom läpparna inte rörde sig. Sedan följde visor och historier
om vartannat, vi var hos Churchill i England och i skyttegravar i Norge, vi var
på tåg mot Boden och hos sångaren och bandyspelaren Gösta ”Snoddas” Nordgren i
Bollnäs och det sjöngs och skrattades hejdlöst. Så drog vi till Norrland och
fick stifta bekantskap med ”den rockande samen” (Sven- Gösta Jonsson) och hans
”jag är lapp och jag har mina renar..”. Så fick vi lugna upp oss och lyssna till
”Har du kvar din barnatro” en av ”Lapplisas” (Anna-Lisa Öst) vackra sånger. För
den som följt programmet ”Andliga sånger” i radions P1 minns säkert hur hon
tillsammans med Einar Ekberg alltid stod högst på önskelistan. Detta program
firade i december förra året 50-års jubileum. Så ombads publiken att samla sig
inför nästa sångs budskap varefter herdarna klämde i med ”Jockmocks - Jockes”
Gulli-Gullan koko som en gök..”.
Herdarna framhöll också att det fanns en sång nertecknad särskilt för att hedra
denna svartklädda yrkeskår. Det visade sig vara ”Gamle Svarten” som en del av
oss mindre godtrogna kunde avslöja som en känd Cacka Israelsson låt.
En suverän afton med en underton hos herdarna som väl markerades i
avslutningssången:
”Han är min sång och min glädje,
han är min Herre och Gud.
Jesus i dina händer, jag vilar till livets slut”.
Så blev det kaffe med utsökt hembakade bullar och kakor och så lotteri med
attraktiva vinster men den sedan länge försvunna sparbankens ”spargris” i
originalförpackning var inte särskilt uppskattad förmodligen för att nutidens
myntvalörer inte passar. Herdarna avtackades, stämningen var hög och det blev
allt några ytterligare avslutningslåtar på dragspelet.
Gunnar Andersson
| 
