|
Från antikviteternas
underbara värld
Nog är vi många som via TV följt ”Antikrundan” och förundrats över alla
vackra antikviteter men också över dess värden. Och så en januarikväll på skolan
Midgård i Röstånga vandrar en otroligt vacker silverbägare, värd mer än
tvåhundra tusen kronor, mellan de besökandes försiktiga händer. Bägarens
historia var bara början på en fantastisk kväll och det var inte att ta minste
på att Röstångasonen Kurt Nilsson sedan lång tid tillbaka var hopplöst förlorad
i antikviteternas värld. Men vet man inte vem Kurt Nilsson är behöver man bara
använda tillägget ”Tumlaren” och alla vet att man har att göra med en av
Sveriges absolut främsta kännare av antikviteter.
Kurt Nilsson med hustru Sonja.
Så berättade Kurt om sitt liv som antikhandlare och att det går upp och ner.
Därför är smeknamnet ”tumlaren” synnerligen passande. En tumlare är ett
dryckeskärl av glas eller metall, som saknar såväl fot som handtag och som är så
konstruerat att kärlets låga tyngdpunkt gör att det alltid hittar tillbaka till
sitt utgångsläge. ”Så har det också varit för mig, jag har alltid kommit på
fötter igen” förklarade Kurt Nilsson.
Kurt Nilsson började som möbelrenoverare och fick lära sig att ”köpa och
sälja” hos Falkloos i Malmö. Det grundläggande handlaget lärde han sig av sin
far som var vagnsmakare i Röstånga. Det var inte bara eleganta föremål i silver
och tenn som förevisades och fick sin historia berättad, vi fick också se ett
utomordentligt elegant och sinnrikt konstruerat reseschatull med en elegant
intarsia på insidan av dörren. Beställaren själv beslutade oftast hur skåpet
skulle inredas. Skåpet var tillverkat i valnöt, lönn, ebenholts och buxbom och
hade sinnrikt inlagt en rad lönnfack. ”Ju fler ju värdefullare” berättade Kurt
och det finns skåp som värderats till 50 miljoner kronor. Det skåp som visades
var från 1500-talet. Fascinerande var också det borr från 1600-talet som
användes för s.k. trepanering (en metod för att borra sig genom skallbenet för
att på så sätt komma tillrätta med sannolikt någon psykisk åkomma).
Men även textilier fanns på plats på Midgård denna kväll. Således fick vi
stifta bekantskap med (men ej vidröra) en damastduk, daterad 1688, från Vegeholm.
Kurt visade också en synnerligen vacker ”agedyna” som hade vävts på 1700-talet
av en av döttrarnatill innehavaren av gästgiveriet i Everlöv.
Agedyna från Everlöv vävd av Hanna PehrsDotter, 1792.
Som vanligt avslutades kvällen med kaffe och hembakat och intressanta
diskussioner och så naturligtvis lotterier med många fina vinster dock inte i
närheten avvärdet på de föremål som Kurt Nilsson hade dukat upp på sitt bord.
Gunnar Andersson
| 
