Tillsammans skapar vi RöstångaBygdens kulturutbud!

Bo Danielsson

Vill du bli medlem?

 
Bo Danielsson - en ynglings minnen från Röstånga.

Bo Danielsson och ordförande Lennart Lundberg i samspråk.

Det var sannerligen ett ödmjukt vittnesmål som Bo Danielsson förmedlade genom sina minnen från sin ungdomstid i Röstånga. Bland åhörarna fanns många jämnåriga som påmindes om hur livet i byn var och inspirerades att engagerat bidra med egna minnen. Bo berättade att släkten Danielsson kommer från Anderstorp, där farfar Daniel Månsson och hans hustru Johanna bodde i ett torp. Farfar Daniel var taktäckare till yrket men fick också göra dagsverken för arrendet såsom avtalen på den tiden var upprättade. Man var sju barn i familjen och fyra flyttade till Röstånga.

Fadern, Gotthard Danielsson (född 1887), bodde med sin hustru Hanna på Skogsvägen (mitt emot ”fiskedammen”). Han arbetade som snickare hos farbrodern Otto som var byggmästare och ägde marken som Hasselbacken ligger på ända upp till Hantverksgatan, där Otto hade en verkstad. Modern Hanna ägnade sig som många andra kvinnor vid denna tid åt att sköta hemmet och de sju barnen, där Bo var yngst. Barnen fick en trygg men fast uppfostran men Bo ansågs som yngst att vara lite bortskämd. Moder Hanna (född 1896) bar på en begåvning som hon inte fick utnyttja i ett yrkesliv men Bo visade med exempel prov på hennes vetgirighet och intresse. Detta tog sig uttryck i engagemang i Röda Korset och den Kyrkliga syföreningen. Hon engagerade sig också politiskt och satt bl.a. i Skolstyrelsen i Röstånga. Hanna hade också uppgifter utanför hemmet. T.ex. eldade hon och såg till att det var varmt och skönt i skollokalerna, hon tjänstgjorde och serverade vid kalas (Bo visade en bild från en gåsamiddag hos kantor Fritiof Strandquist, som var granne med Danielsson) och hon hade också nyckel till Weibulls hus som hon hade förtroendet att se till under perioder det stod tomt.

Bo föddes 1937 och bodde i Röstånga fram till 1960. Han arbetade på Ekdahls plåt men beslutade sig för att vidareutbilda sig. Kanske tänkte han på sin mor, då han på fritiden under fem år läste in en ingenjörsexamen och sedan kunna känna att han i sitt fortsatta yrkesliv kunde bidra med sin begåvning.

Men viss lågmäldhet beskrev Bo den tidens villkor där ”kreti och pleti” inte skulle blanda sig med varandra och där inte ens grannar kunde lägga bort titlarna. På ena sidan vid Skogsvägen bodde en gymnastikdirektör Ingrid Tullberg och på den andra som nämnts kantor Strandquist, som faktiskt tog sig an Bo:s bror Sten-Einar, som var en musikbegåvning, och lärde honom att spela fiol.

Så vad kunde en yngling som Bo syssla med på den tiden i Röstånga? Metropol var en central mötesplats med bio, dans, föredrag, kurser, konferenser, teater, konserter och luciafester. Då Bo var c:a 10 år fick han hjälpa till med affischeringen och senare, vid 15-16 års ålder, fick han ta emot entrébiljetterna. Han minns att Edvard Persson filmerna var absolut mest populära. När han blev ytterligare äldre, var det dans som gällde. (Metropol byggdes av Otto Danielsson på uppdrag av Bo:s faster Helga Hejde som drev det som pensionat från början. Sedermera överlät Helga rörelsen till brodern Alfred Danielsson och hans hustru Ester). Annars så gick man ner till byn och en samlingspunkt för ungdomarna var idrottsplatsen, kanske tränade man eller också bara man snackade med varandra. Eller så gick man till Jönssons café, där fanns flipperspel som roade.

Så berättade Bo om ”silkedockan” och hennes dotter Elida som bodde på Hantverksgatan. Silkedockan, som var barnmorska, hade vunnit pengar och lät ekipera sig på ett uppseendeväckande sätt och därefter alltid bar dessa kläder och därför fick sin etikett. Men Bo antydde i mer allvarliga ord att det också fanns andra i byn som under kriget bar kläder i annan färg och kanske hyste andra tankar.

Han berättade också om hur han tillsammans med några andra pojkar hade krossat några rutor på Nedangården och sedan via läraren Edgar Håkansson hamnade i förhör hos polisman Ingemansson. Han fick själv berätta om tilltaget för sina föräldrar och som straff fick han avstå från att vara kontrollant vid en nattorientering.

Bo Danielsson i diskussion med några av Röstångas äldre invånare vid det efterföljande kaffet.

Efter föredraget med sedvanligt kaffe med kaka och lotteri vidtog en diskussion som bl.a. handlade om skolgång med medhavd matsäck, tillvarons enkelhet och möjlighet och om livet var bättre förr. Ett mycket uppskattat och personligt föredrag som stämde många till eftertanke.