Carling Family – en mix av musik och varieté
Flera av oss känner säkert till Stockamöllan Swing & Jazz Festival där jazz- och
swingdrottningen Gunhild Carling ”regerar”. Hon och kvällens föredragshållare
och underhållare, Max Carling, är två i den multimusiserande och
varietéunderhållande Carling Family.
Max, som är en utomordentlig klarinettist och varieteartist, tog oss med på en
”resa” bakom kulisserna och avslutade med en liten bejublad föreställning i
trolleri, balanskonst, jonglering och fiolspel.
Pappa Hans, mamma Aina och barnen Max, Gerd, Gunhild och Ulf är Carling
Family. Under 60-talet kallades trumpetaren Hans av många ”Malmös tradjazzkung”.
Max som är äldsta barnet föddes 1969 och sakta men säkert fylldes sedan familjen
på. År 1982 bildades gruppen Carling Family och det är lätt att se att barnen
inte var särskilt gamla när de ”drog loss” på scener. Max berättade att de
tidigt började turnera, inte bara i Sverige utan ganska omgående i våra
grannländer och ganska snart även på många platser ute i Europa.
Att mixa skola med turnerande var inte alltid det lättaste och att spela på en
rökig jazzklubb i Köpenhamn var inte alltid det bästa för en klarinettspelande
tonårings lungor. Vi fick lära oss att ”the show must go on” vad som än händer.
En turné till Norge, där rekvisitan tog flyget någon annan stans, gjorde att man
fick improvisera, bl.a. tillverkades ett par styltor på kort tid.
Av misstag eller illvilja åkte ridån ned under en föreställning och på en fin
scen i Ukraina fick basfiolen (som brukar ha stöd av en ”pinne” nedtill) stöd av
ett antal staplade tegelstenar hämtade ur en vägg. Med glimten i ögat berättade
Max om hur ”olika kulturer” påverkat deras turnerande. Från de korrekta
tyskarna, som betalade ut gaget trots att föreställningen blev inställd, till
amerikanerna vars musikfack tvingade till sig spelningar för ”arbetslösa Big
Band” istället för Carlings eget ditfluget från Sverige. Som ni förstår blev det
inte mycket till repetition, men som sagt ” the show must go on”.
Max driver Sveriges enda cirkusmuseum i sin hemby Ingelsträde på Kullahalvön.
Själv var han dock inget museiföremål utan under ”största möjliga tystnad”
balanserade han på uppbyggda stolar. Jonglering med både bollar, askar och
käglor fick vi se och som avslutning lite fiolspel.
Efter en mycket underhållande stund för de ca 60 besökarna, bjöd
Kulturföreningen på hembakat och kaffe. Under det traditionella samkvämet togs
en och annan lott, och förutom kvällens trevliga uppträdande, bar en och annan
en fysisk vinst med sig hem från Midgård.
|