|
Harriette och Stina
bjöd på en förtjusande kväll.
Så satt de då äntligen i hedersstolarna, dessa två efterlängtade damer,
Harriette Hultén och Stina Persson, och tonen på ”Minneskvällen” slogs an redan
vid intåget i form av en långdans tillsammans med Ingrid och Sven Ekelund, John
Isberg och Lennart Lundberg.
Efter att Sven fört oss tillbaka något i tiden med Edvard Perssons ”Jag har bott
vid en landsväg..” ställde sig Harriette upp och klart och tydligt deklarerade
att ”frivilligt var det minsann inte, nej det var som en kidnappning inför Här
är ditt liv” varpå Stina kommenterade ”att det var nog inte lämpligt för i det
programmet brukar de ju visa upp alla gamla kärlekar”. Harriette växte upp i
Skåne Ask nära Blinkarp och berättade att ville man veta något på den tiden var
det bara att fråga telefonisten som visste allt om alla. Stina växte upp i
Halmstad by och hon hade minnen från sin fina barndom bl.a. när hon gick i
skogen med sin far och gjorde visselpipor eller samlade in ris till vispar eller
kvastar.
Så var det här med Trolleholm. Stina träffade sin Sven här men hur var det
Harriette? Lennart försökte klämma henne på detaljer i de första mötena med
Urban men fick till svar att ”i mars 1951 gifte vi oss”. Det blev ett allmänt
fnissande då Lennart försökte få fram lite fakta via några av de närvarande men
det resulterade endast i småleenden och för den oinvigde stod det helt klart att
det är något fördolt med Trolleholm och dansen där.
Så varvade Harriette och Stina episoder i sina liv till allas förtjusning och
kommentarerna och skratten var många. Det kunde handla om prästen i Billinge som
fick Stinas Sven fri från inkallelsen under kriget, om en urinbrunn som började
flyta vid ett skyfall, om hur Hulténs byggde hus i Kolema eller episoder som
Harriette och Stina upplevt tillsammans som t.ex. den om ”ledsagningen”.
Söderåsens egen ”Caruso” som Lennart kallade John passade på, då damerna vid
några tillfällen var tvingade att andas in, att sjunga för tillfället väl valda
låtar som ”En gåsapåg från Skåne” och den stämningsfulla ”Du lindar av olvon en
midsommarkrans” och Ingrid sjöng den klämmiga ”Har ni sett Amanda Lundbom” och
tillsammans med Sven den passande visan om ”Kafferepet”. Ja damerna i sina
högsäten såg verkligen till att stämningen var hög på Hasselbacken denna kväll
och det var ingen slump att Lennart fick alla att kroka arm med varandra och
gungande sjunga tillsammans ”Ljuvliga ungdom dig har jag kvar”. Så verkade det
nästan som Stina sjungande friade till John Isberg på slutet men det tänker jag
inte nämna någonting om.
Kaffe fortsatt skratt och gamla minnen och många hembakade priser i lotteriet
och fullsatt till sista plats på Hasselbacken.
| 
