|
Vem var Nils Ludvig?
För en ”upplänning” som dessutom inte förstår alla detaljer i det skånska
bygdemålet kanske ett föredrag om den skånske författaren och poeten Nils Ludvig
Olsson inte hamnar högst upp på prioriteringslistan. Men då det påannonserades
att dikter skulle läsas på skånsk dialekt kände jag att det drog i smilbanden
och då jag för övrigt anser att dialekter inte bara skall användas i
buskisrevyer utan framför allt kan ge en landsända eller bygd en språklig
identitet blev jag nyfiken. Georg Welin inte bara läste dikter av Nils Ludvig
han framförde dikterna med en inlevelse och ett kroppsspråk som går långt utöver
det vanliga. Vi fick veta att Nils Ludvig växte upp på Möllevången i Lund, ett
område som ligger norr om Allhelgonakyrkan, mellan Getingevägen och
Kävlingevägen. Här arbetade Nils Ludvigs far på bryggeriet och skötte
ångpannorna. Lund kom att bli Nils Ludvigs älskade stad och han har skildrat den
i flera böcker.
Georg Welin startade i ett högt tempo och såväl innehåll som framförande drog
ner både skratt och applåder. Dikterna av Nils Ludvig visar prov på det yppersta
av rimkonst och jag associerade till Gustaf Frödings diktning, också vad gäller
de träffsäkra beskrivningarna av personer och personligheterna i dikterna. Och
ändå kunde det skönjas i flera dikter att bakom den humoristiska ytan fanns en
underton av mer allvarsamt slag.
Nils Ludvig var produktiv under en lång tid och Georg Welin räknade upp från
debutverket ”Di fåste fjeden” 1921 mer än 30 verk fram till 1970. Det var då
inte heller anmärkningsvärt att Georg fick ta hjälp av sin hustru Inger för att
hitta valda dikter i denna samling av publikationer.
Jag brukar säga att en riktigt god behållning av ett föredrag är då man får
ta del av ny kunskap, men inte bara det, att också föredragshållaren förmedlar
kunskapen på ett sätt som inspirerar och skapar nyfikenhet. I det avseendet var
föredraget på Hasselbacken den 8 april av Georg Welin ett lyckokast. Hans högst
personliga förmåga till inlevelse och också förmågan att läsa dikterna med den
melodi som innehåll och dialekt kräver var enastående. Som gammal Lundabo skall
jag i varje fall läsa ett par utgåvor från Nils Ludvig, ”Lund” från 1949 och
”Min stad. Minnen från sekelskiftets Lund” som kom ut 1957.
Gunnar Andersson
| 
