Tillsammans skapar vi RöstångaBygdens kulturutbud!

Om Kulturföreningen

Vill du bli medlem

I diplomatins värld

Röstångafödda Martina Smedberg gjorde genast klart för de närvarande på Midgård att en svensk diplomat är en tjänsteman som företräder vår regering och lyder under Utrikesdepartementet (UD). Diplomaten är periodvis placerad i ett annat land och har då en diplomatisk ackreditering och diplomatpass och är därmed skyddad av Wienkonventionen från 1961 berättade Martina. Vi fick veta att UD är det största av våra departement med knappt 2600 anställda. Vid Gustav Adolfs torg i Stockholm jobbar ca 750 personer och vid utlandsmyndigheter (såsom ambassader, konsulat m.fl.) finns drygt 500 utsända tjänstemän samt cirka 1300 lokalt anställda. Men diplomater kan också jobba vid internationella organ som vid EU i Bryssel, FN i New York och OECD i Paris. Några myter avlivades också inledningsvis som att här på UD arbetar man i normala ganska spartanska arbetsrum och inte under kristallkronor.

Utrikesdepartementet vid Gustav Adolfs torg i Stockholm.
Foto: Johan Tegel, Regeringskansliet

Martina Smedberg var som diplomat alltså anställd av regeringen och tillhörde UD. Hennes uppgift har varit att, i det land där hon har verkat och i det uppdrag hon har haft, bevaka Sveriges intressen inom t.ex. handel, kultur, politik eller som i Martinas fall, klimatområdet. Som diplomat förväntas man uppträda som en god representant för Sverige inte bara under arbetstid utan även utanför arbetet. Därför valdes diplomater tidigare ur adeln som visste hur man uppträdde i ”de finare salongerna”.

Diplomatin går alltså ut på att skydda svenska intressen och våra värdegrunder, men också att etablera och bevaka våra ekonomiska intressen samt främja varumärket Sverige. Att i skrift och tal kunna uttrycka sig tydligt är utomordentligt viktigt och med tanke på vad Martina berättade om hur viktig text utarbetas måste budskapet vara sådant att det tål att läsas och tolkas ”mellan raderna”. Detta innebär att vid olika uppfattningar bör en skicklig diplomat enligt Martins kunna delge en motpart en rekommendation att bege sig till ”vägs ände” och få personen att se fram emot den resan. Martina berättade också att man har flyttningsplikt, dvs. man får vanligtvis stanna i ett främmande land i högst fem år då det annars finns risk att man har kommit så väl in i det nya landets kultur och värderingar att man inte har fullt fokus på att det är enbart Sveriges intressen som skall företrädas.

Så berättade Martina Smedberg vad en diplomat har i sin verktygslåda för att klara av sin minst sagt komplicerade och kvalificerade uppgift. Man måste kunna hantera byråkrati och skapa strukturer. Självklart måste man som nämnts också kunna uttrycka sig korrekt och tydligt i ord och skrift. Ett starkt nätverk är synnerligen viktigt och förmåga till omvärldsanalys ovärderlig. Att som diplomat ha förmåga att förhandla är ju själva förutsättningen för att kunna flytta fram positionerna och att företräda sitt ansvarsområde på ett korrekt sätt. Att kunna föra noggranna protokoll är en absolut nödvändighet. Med andra ord, här duger bara ordning och reda. Detta förhållande står i stark kontrast till en viss uppfattning att om man bara har ett diplomatpass får man ”bete sig hur som helst”. Detta påstående avfärdade Martina å det bestämdaste.

Martina berättade om sitt arbete inom klimatområdet och där framkom det med all tydlighet att hon fick utnyttja all sin diplomatiska skicklighet och hela sin verktygslåda för att hantera det arbetet. Den stora utmaningen i klimatförhandlingarna ligger i misstron mellan de utvecklade industriländerna, som i princip står för merparten av alla utsläpp, och de fattiga länderna. Dessa fattiga länder drabbas dock allvarligt då deras jordbruksmark utarmas genom klimatförändringarna. G77 är ett samlingsnamn för dessa länder och det är i denna grupp Martina genomfört sitt viktiga uppdrag framför allt i förberedelserna inför klimatkonferensen COP 15 i Köpenhamn 2009. Den första klimatkonferensen i Stockholm 1972 var enligt Martina ett fiasko medan man vid klimatkonferensen i Rio de Janeiro 20 år senare lyckades konkretisera internationella åtgärder för att uppnå en hållbar utveckling genom att minska utsläpp av växthusgaser, att bevara den biologiska mångfalden samt vidta åtgärder för att förhindra utarmning av den jord vi odlar.

Enligt Kyotoprotokollet som undertecknades 1997 tillkom bindande utsläppsavtal som kom att gälla för industriländer, utvecklingsländerna var undantagna. Martina hade som mål att hålla ihop G77-gruppen inför Köpenhamnsmötet, vilket var en utmaning utöver det vanliga. Med stor kraftansträngning och diplomatisk skicklighet fick hon gruppen, lagom missnöjd enligt Martina, att ändå se fram mot klimatmötet i Köpenhamn.

På frågan vad hon tänkte göra nu efter denna ansträngande period svarade Martina att ”nu reser jag hem till Stenestad och planterar lindar på tomten”. Detta var ett synnerligen fint beslut och valet av lind är alldeles utmärkt. Linden, som är ett ädellövträd, var en gång det dominerande trädslaget på Söderåsen under en period efter att inlandsisen dragit sig tillbaka.

I perioden 6-9000 år före nutid dominerades skogen på
Söderåsen av lind och alm.

Foto: Jörgen.mi.

Så avslutades kvällen i vanlig ordning med diskussioner kring ”kaffe med dopp”. Huruvida man med några nyss inhämtade diplomatiska trick lyckats övertyga sin bordsgranne i någon viktig fråga låter jag vara osagt.

Gunnar Andersson

Tycho Brahe - en vetenskaplig gigant

Tycho Brahe var en dansk astronom som lade grunden till det paradigmskifte som så småningom innebar att det var solen och inte jorden som var vårt solsystems centrum med planeter cirklande runt solen. Hans väg mot dessa insikter var dock mödosam och inte sällan i otakt med vad hans närmaste omgivning hade för planer.

Henrik Wachtmeister berättade denna kväll om Tychos liv med utgångspunkt från Knutstorp och den danska släkten Brahe. Tycho föddes på Knutstorp år 1546 och var äldst i barnaskaran. Emellertid kom han att uppfostras hos sin farbror Jørgen Brahe på Tosterup som saknade arvingar. Redan vid 13 års ålder skrevs han in vid Köpenhamns Universitet och det var här som hans intresse för astronomi tog fart. Han sändes dock till Tyskland för att studera juridik men kom i stället att på eget bevåg ägna sig åt omfattande astronomiska studier i Augsburg, 1569–70.

Så fick vi veta att då Tycho var 25 år (1571) dog hans far Otto Brahe och i samma veva blev Tycho förälskad i en ofrälse kvinna. Var och en kan nog förstå att Tycho inte längre var en bricka som passade in i familjens framtida planer för varken Knutstorp eller Tosterup. Henrik berättade att Tycho nu kom att tillbringa en hel del tid hos sin morbror Sten Bille på Herrevads kloster där han bl.a. ägnade sig åt alkemi. Det var under denna  vistelse (1572) som han upptäckte en ny stjärna (supernova) i stjärnbilden Cassiopeia. Detta var sensationellt då det inte var i överensstämmelse med Aristoteles uppfattning om att skapelsen var fulländad. Tycho kom att berätta om sin  upptäckt i boken ”De nova stella”.

 Tycho Brahes framstående kunskaper inom astronomin gjorde intryck på den danske kungen Fredrik II som gav Tycho ön Ven som förläning och där lät han bygga slottet Uraniborg, världens största och bäst utrustade astronomiska observatorium. Inte långt därifrån, ”70 dubbelsteg” enligt Henrik, uppfördes en särskild observatorieanläggning, Stjärneborg. Den var till största delen nergrävd i marken för att dämpa störande vibrationer. I 21 år verkade Tycho Brahe på Ven och gjorde här banbrytande insatser inom astronomin som till stor del kunde nås med hjälp av egenkonstruerade astronomiska instrument. Han ansåg sig kunna dra slutsatsen att jorden var universums medelpunkt  och att månen, solen och fixstjärnorna cirklade rund jorden medan planeterna cirklade runt solen.

Stjärneborg på Ven

År 1597 lämnar Tycho Brahe Ven och kommer så småningom att slå sig ner i Prag där han kom att ägna sig åt fortsatta astronomiska studier. Här kom han i kontakt med Johannes Kepler. Denne hade anammat Copernicus argument för att solen var vårt universums centrum och genom matematisk bearbetning av Tycho Brahes oerhörda mängd solida mätdata kunde han framlägga bevis för att det var solen som var i centrum. Han kunde  också tack vare Tycho Brahes observationer av planeten mars göra sannolikt att planeternas banor var elliptiska och inte cirkulära.

Henrik Wachmeister gav oss ett mycket spännande porträtt över en vetenskapsman med en särdeles förmåga att före kikarens tid kunna konstruera de mätinstrument som var nyskapande för dåtidens astronomiska forskning och med dessa instrument genomföra systematiska studier av stjärnor och planeter. Den grund han lade för Keplers beräkningar och senare Galileis modell över planeternas rörelser kan inte överskattas.

Det känns mäktigt att ha haft en sådan banbrytande vetenskapsman med rötter så nära Midgård där vi denna kväll fick höra om hans spännande liv också inom områden utanför astronomin.

Gunnar Andersson

Bland vulkaner och asagudar

Jordens kontinentalplattor har alltid rört sig. Ibland har
de brutits upp och ibland kolliderat med varandra. Under slutet av karbon och början av perm (två geologiska tidsperioder för 300 miljoner år sedan) uppstod spänningar i vår kontinentalplatta som ledde till sprickbildning och vulkanism i Skåne. Den förkastningszon som detta ledde till kom att kallas Tornquistzonen. Idag ser vi rester av denna dramatiska period i de diabasgångar och vulkanrester
som finns i vår närhet.

Tornquistzonen sträcker sig från Kullaberg i nordväst diagonalt genom Skåne till Sandhammaren i sydost. Zonen delar Skåne i en urbergszon dominerad av skog i nordost och en bördig slättbygd i sydväst. Norr om zonen ses mängder av diabasstråk som sträcker sig i NV-SO riktning (denna bild visade Eric Kjellin vid sitt föredrag). (Från Karin Rasmussen, LU-Berggrunds-
geologi, nr 201).

Knappast någon har så bra koll på de skånska vulkanerna som Eric Kjellin, amatörgeolog och en hängiven utforskare av vulkanerna. Han berättade på Midgårds skola (den 24 oktober 2019) att han besökt och identifierat 150 av de över 200 vulkaner som hittills har noterats av geologerna. Inledningsvis spelade han upp en animering som visade hur kontinentalplattorna dansade runt vår jord för att så småningom lugna ned sig och bilda jättekontinenten Pangea. Det var under denna geologiska tidsperiod som Tornquistzonen bildades och kontinenterna slutade dansa. Eric berättade att praktiskt taget alla vulkanrester finns i ett mycket begränsat område norr om Ringsjöarna, dvs. mitt i Skåne i området mellan Söderåsen (Röstånga-Ljungbyhed) och åsarna i öst (öster om Tjörnarp).

Han berättade vidare att det är långt ifrån alla som ger sig tydligt tillkänna utan ofta måste man lägga ner mycket arbete på att finna vulkanresterna. Gällabjer (eller Gällebjer enligt Eric) är kronan bland vulkan-resterna där den reser sig mäktigt över horisonten, ej hotfull, endast vacker. Våra vulkaner har varit tysta i mer än 100 miljoner år, berättade Eric, så vi kan vara lugna och njuta av tillvaron. Eric började intressera sig för vulkaner för ca 3 år sedan. Han fann en 100 år gammal karta där alla (fler än 200) vulkanrester var inprickade. Endast ca 70 av dessa är synliga.

Så visade Eric bilder på ett antal mycket tydliga vulkanrester i olika formationer. Han berättade att genom alla de istider som vulkanerna utsatts för har det mesta av vulkanerna brutits ner och kvar är de sexkantiga basaltpelarna som utgör vulkanröret. Tror det var många som nu inspirerades till att med en detaljerad karta med inprickade vulkanrester försöka besöka dem som man finner mest intressanta.
 

Vulkanrest med basalt i kratern vid Rallate (Foto: Wolfgang)

Så var det kanske några som höjde på ögonbrynen då Eric ville göra gällande att de miljöer han finner vid de olika mer framträdande vulkanerna stämmer väl överens med de miljöbeskrivningar som finns nedtecknade i Eddan om asagudarnas boningar.  Det bör då påpekas att redan Olof Rudbeck d.ä. i sitt verk Atlantica förlägger det av Platon beskrivna ”sagolandet” Atlantis till Sverige och han inkluderar också Eddan i denna myt. Då Eric åberopar konkreta iakttagelser kring vulkanresterna och dess likhet med beskrivningarna av asagudarnas hemvist så som det berättas i Eddan kanske han kan röna större framgång för sin hypotes än vad Olof Rudbeck gjorde.
 
Att intresset för de vulkaner vi har i vår närhet är stort framgick av den månghövdade skara som denna kväll till vår stora glädje kom till Midgård. Är övertygad om att det var många som efter en välförtjänt fika- och pratstund hade tankarna fulla av intryck mellan dikt och verklighet som nu behövde sorteras.

(På ”Skånska Vulkaner Public Group/ Facebook” finns vulkankartor).

Gunnar Andersson

Billinge Spelmanslag på Midgård

Det går inte att beskriva den glädje som Billinge
Spelmanslag spred på Midgårds skola då de
spelade och sjöng för en förtjust åhörarskara. Det
var den 26 september 2019 och på scenen stod 8 medlemmar, alla med instrument; här fanns fioler,
dragspel, blockflöjt, basfiol, tvärflöjt, nyckel-
harpa och dragspel.

Här spelades upp låtar av de
mest skilda slag; valser, marscher, polkor med
sådan glädje och inlevelse att ingen kunde sitta
orörlig utan ”hakade på” i takt och ton. Det hela
utvecklades till någon form av glädjeterapi som
vi alla blev bjudna på. För den som inte var på
Midgård denna kväll kan avnjuta musiken genom
bifogad länk.

Billinge Spelmanslag på Midgård

Så överraskade Stig Pettersson och Georg Welin alla
med var sin visa som sjöngs med sådan inlevelse att
skratten och applåderna nästan lyfte taket. ”Kärleks-
visa från Röstånga” fångades på film och kan av-
njutas i följande länk.

Kärleksvisa från Röstånga

Så kunde alla varva ner med fika med hembakade
tillbehör som styrelsens medlemmar ser till att alltid
fresta besökarna med. Efter livliga samtal och udda
kommentarer kring lotteriets mysterium lägrade sig så
tystnaden över Midgårdsskolan och en synnerligen fin
musikkväll hade nått sitt slut.

Gunnar Andersson

Trädgårdsträffen 2019 regnade inte bort

Mörka moln drog in över Röstånga och i bakgrunden mullrade åskan. Det hade regnat till och från hela eftermiddagen och då medlemsträffen i trädgården på Per Gummesons väg i Röstånga skulle starta regnade det ihärdigt. På plats bland de 18 närvarande, i regnskydd under markisen, fanns John Isberg. Han inledde träffen genom att med kraft och känsla i sin sång gjuta solsken i de närvarandes hjärtan och sinnen. Att han besegrade både regn och åska i vårt inre rådde det inget tvivel om.

Svampar har fascinerat människan i alla tider. Hur de plötsligt dyker upp och försvinner, deras säregna växtsätt och inte minst deras verkningar. Hur deras gifter till och med är dödliga eller kan ge upphov till hallucinationer eller andra avvikande beteenden Det finns hos många stor respekt och till och med rädsla för svampar.

En "häxring" bildad av svamp har många gånger satt fart på fantasin. (Walter J Pilsah)

Vetenskapligt har man haft svårt att inordna svamparna i växtriket och Linné kom därför att placera svampar i en egen familj som han benämnde Chaos, vilket understryker att han hade huvudbry med svamparna och inte heller ansåg han att svampar var något att eftertrakta som föda.

Apropå föda och den traditionella svampsoppan var, som framgått ovan, temat för kvällens trädgårdsträff just svamp. Vid träffen avhandlades inte bara de synliga fruktkropparna (t.ex. Karljohan) utan mer det vidsträckta mycel (fina trådar) som utgör själva svampen och hur svamparnas livscykel från enkla sporer till de ofta välsmakande fruktkropparna ser ut.

Schematisk uppbyggnad av en svamp (skivling).

Fruktkroppen, t.ex. den som soppan är gjord på, lämnar när den mognat ifrån sig sporer (röda och blå i figuren nedan). Dessa bildar enkärniga långa trådar, hyfer. Då dessa hyfer (primärmycel) av olika slag träffar på varandra kommer de att bilda ett tvåkärnigt sekundärmycel. Från detta bildas en fruktkropp och så är cirkeln sluten. Ett mycel kan vara väldigt utbrett och från detta kan enorma mängder svamp bildas.

Svampens livscykel från spor till fruktkropp. (crakkyraw.de)

Men svamp är så mycket mer än de fruktkroppar vi stöter på i skog och mark. De encelliga, för ögat osynliga svamparna har blivit till avgörande nytta för människan.

Jästsvampens betydelse för brödbakning behöver knappast förtydligas och inte heller nödvändigheten av olika typer av jästsvampar vid tillverkning av öl och vin. Mögelsvampar är ett särskilt intressant kapitel påpekade Gunnar Andersson då de utgör såväl delikatesser i olika typer av ostar men kanske ännu viktigare som bärare av ämnen som har bakterie-hämmande effekter och som utgör en rad av de penicilliner som genom åren räddat livet på miljontals människor. Andra ämnen i svampar har blivit effektiva medel vid behandling av cancer.

Alexander Flemming fann 1928 att bakterier i en petriskål inte kunde växa nära en koloni med mögelsvamp (penicillin). (historychannel.com.au)

Kvällens viktigaste budskap handlade dock om mykorrhiza, det samarbete som växter och svamp har genom sammankoppling av svampens myceltrådar med växternas finaste rötter. Härigenom får växten tillgång till mineraler och näringsämnen medan svampen i utbyte får kolhydrater. Växten gynnas av denna konstruktion genom att svampens fina myceltrådar kan leta sig in i skrymslen som rötterna inte når och kan på ett effektivt sätt tillföra växten bl.a. fosfor som är livsnödvändigt för växten.

För både träd och kulturväxter i våra trädgårdar är mykorrhizabildning av synnerligen stor vikt. Tillsammans med andra marklevande organismer skapas en lucker jord där näringen blir mer lättillgänglig. (plus.rj.se)

I den ursprungliga formen av mykorrhizabildning växer svamptrådarna in i växtens rötter. Spännande är då för oss i Röstånga att det kunnat konstateras att då de första växterna (lummer- och ormbunklika växter) "vandrade" upp på land fanns redan denna typ av
mykorrhizabildning och att man funnit att en av de platser där de landlevande växterna etablerade sig först på jorden var just här i Röstånga. Det är lätt att förstå att utan hjälp av svamparna kunde inte dessa växter få tillgång på näringssalter uppe på land.

Så lämnade sällskapet regnet åt sitt öde och flyttade inomhus för att avnjuta årets svampsoppa som både värmde och gav lite energi (det hade tidigare under kvällen konstaterats att Karljohansvamp innehåller en högre procenthalt av protein och kolhydrater jämfört med vanlig komjölk!). Lite kaffe/ te med nybakade muffins piggade också upp framåt kvällskröken.

Svalbard i akvarell på Midgård den 23 maj 2019

Tidigare kallades ögruppen i Norra ishavet i svenskt språkbruk för Spetsbergen. Idag är det namnet på den största ön, där också huvudorten Longyearbyen ligger. Ögruppen upptäcktes av nederländaren Barents 1596 som också fått ge namn till havet öster om Svalbard.

Genom åren har åtskilliga expeditioner till Svalbard genomförts och kvällens föredragshållare, konstnären Måns Sjöberg, har gjort flera stycken i IK Foundations regi. Syftet är att på vetenskaplig grund skapa kännedom om och ingjuta ansvarskänsla för vår planet. Mer specifikt handlar IK Foundations expeditioner om att resa i Linnélärjungarnas fotspår och på plats samla data och göra dokumentation som sedan kan refereras till tidigare anteckningar.

Måns berättade att det inte finns någon skog på ögruppen, men väl utbredd växtlighet av polarvide. Den speciella ren som finns på Svalbard menar man kom dit på isflak för kanske 5000 år sedan. De lägger på sig fett för att klara den kalla årstiden, men då det finns grus i dieten slits tänderna ner vilket ofta kan leda till svält och överdödlighet. Här finns inga lämlar, som annars är fjällrävens basföda, så här får det duga med kadaver för den vackra räven. Isbjörnen, som är ett karaktärsdjur för Svalbard, är inte att leka med så här gäller det att hålla avstånd berättade Måns.

Fjällräv på Svalbard (Måns Sjöberg)

Så gav Måns Sjöberg lite historiskt perspektiv på ön; bl.a. hur den befolkats av norrmännen, hur man funnit fyndigheter av kol som brutits (även av ryssar och svenskar) och om hur Andrée här på Svalbard (Danskön) steg upp i sin ödesdigra ballongfärd mot nordpolen.

Viktigare var dock att följa de historiska platser där Linnélärjungen Anton Rolandsson Martin satt sin fot, allt i enlighet med expeditionens syfte. Han fick möjlighet att 1759 följa med en svensk valfångarexpedition till ”Spetsbergen”. Resan blev dock kortvarig och han kunde endast som hastigast gå iland på några få ställen där han samlade växter och bergarter. Enligt hans dagbok, som utgavs först 1881, framgår att han var en god observatör och gjorde goda beskrivningar av en rad häckfåglar men också av renar och valrossar.

En sten i kvarts som Anton Rolandsson Martin tog hem till Sverige från Spetsbergen (Naturhistoriska Museet)

Så till kvällens godbitar. Måns Sjöbergs stora biologiska kunskaper och mångåriga kärlek till naturen kommer till uttryck i hans måleri. Hans skicklighet som fågelmålare är välkänd och nu fick vi vara med om en resa bland en rad för Svalbard typiska arter. Här fanns ejder, spetsbergsgås och stormfågel, men också snösparv, skärsnäppa och den mäktiga storlabben som attackerar även människor som kommer in i dess revir. Måns fångar i sina akvareller en känsla för fågelns beteende och miljö som inte låter sig göras med
fotografering.

Så ska man också veta att på en sådan expedition som denna får han inte många minuter för att färdigställa sitt konstverk. Då det ofta var minusgrader då han målade av sina motiv fick Måns lära sig nya knep (saltvatten) för att se till att vattenfärgen inte frös i penseln.

Tärna på Svalbard (Måns Sjöberg)

Men Svalbard är inte bara fåglar. Måns Sjöberg har breddat sin repertoar och visade fantastiska miljöbilder på isbjörn i vackra och typiska miljöer. Också den mindre "fagra" valrossen fick ta plats med ibland riktigt ”personliga” porträtt.

Valross på Svalbard (Måns Sjöberg)

Så avslutade Måns med att berätta att han ska åter till Svalbard i höst. Det är nog inte svårt att förstå. Även om det huvudsakliga syftet med akvarellmålningarna var att dokumentera det som enligt expeditionens uppdrag var av vetenskapligt intresse finns det säkert hos Måns som konstnär också en lidelse för de rena skönhetsvärden som Svalbard har att erbjuda. Det var en glädje för kulturföreningen att få bli "medresenär", genom Måns Sjöberg fina akvareller, till ögruppen Svalbard.

Svalbard (Måns Sjöberg)

Gunnar Andersson

Från lin till linne på Midgård den 25 april 2019

Blommande lin (L. usitatissimum) som kan få fälten att likna sjöar.

Eva Olsson, ordförande i föreningen Skånelin, bjöd denna kväll på en uttömmande berättelse om linets historia, dess odling och beredning i alla steg fram till det färdiga linnetyget.

Lin är en av de äldsta kulturväxterna. Möjligen härstammar bruket att nyttja linväxten från Kaukasien varifrån det spridit sig till olika kulturer. Fynd i egyptiska kungagravar visar detaljerade väggmålningar av linhantering för mer än 5000 år sedan. I Norden finns fynd av linredskap från ca 800 år f.Kr. som visar på användning av lin som nyttoväxt. Hur linet från början kom att fånga människans intresse vet man inte men sannolikt hade naturen ”rötat och blottat” de glänsande och starka fibrerna hos det vildväxande linet och man fann dessa fibrer användbara kanske som fiskelinor.

Eva berättade att lin, liksom hampa, jute och vissa nässlor tillhör ”bastgruppen” och att dessa olika fibrer har fått sina givna användningsområden. Så fick vi veta att de långa ”fiberbuntarna” ligger ganska ytligt i det höga spånadslinets stjälk och ger växten en god stadga mot vind. Spånadslinet blir långt, ca 1 meter, och stjälken saknar förgreningar. I toppen bildas efter att strået vuxit färdigt vackra blå blommor som senare bildar oljerika frön. Oljelinet är till skillnad från spånadslinet kortväxt, har rikligt med förgreningar på stjälken och fler och mer oljerika frön i sin blomkrona.

Som stöd till sin föreläsning hade Eva tagit med sig exempel på verktyg som behövs för linberedning. På utställningsborden fanns också att beskåda verkligt fina linneprodukter som några av kulturföreningens medlemmar tagit med sig.

Eva berättade att 30-35 dagar efter full blom rycks linet upp med rötterna. (Avhugget lin duger inte då det påverkar rötningen och linfibrernas kvalitet). Så tar man linet i buntar (handsmått) och jämnar till rotändan, ser till så att stråna ligger rakt och därefter skall buntarna fälttorkas så snabbt som möjligt. Nästa steg demonstrerade Eva genom att dra en bunt torkat lin genom en frörepningskam. Efter detta moment kan linet förvaras länge i vilket stadium som helst under lång tid. Så vidtar beredningen för att få fram en spinnbar linfiber. Den inledande fasen kallas rötning. Detta är en biologisk process som kan ske på land eller i vatten. Fibersträngarna i linet hålls samman av ett ämne som heter pektin. Detta måste lösas upp och sker med svampangrepp på land och med bakterier i vatten. Erfarenhetsmässigt vet man hur lång rötningstiden ska vara med de olika metoderna för att få ut långa och starka ”lintågor”. Så demonstrerade Eva den mekaniska delen i processen. Med en medhavd handbråka visade hon hur linstjälkarnas ”vedstomme” kunde brytas sönder och det mesta falla ner på golvet. En del ”vedrester” satt dock kvar på linfibrerna och dessa tog Eva bort genom att skäkta linet.

Handbråka med vilken vedämnen i linstrået knäcks till bitar (U. Lindh)

Med skäktningen tas de sista vedämnena bort från linfibrerna (L. Josefsson).

I slutfasen skall nu ”skäktlinet” häcklas för att spjälka upp de sammanhängande linfibrerna. Eva hade några häcklor, från grovhäckla till finhäckla, med sig för att visa hur man praktiskt arbetar med dem (utan att sticka sig).

I häcklingen (från grov till fin häckla) skiljs linfibrerna och man kan nu spinna lingarnet

Sista fasen är spinningen till lingarn och för fullständighetens skull visade Eva hur den tusentals år gamla tekniken att spinna med slända skall utföras.

För den intresserade är Skånes Lincentrum (bildat 2014) vid Knutstorp värt ett besök. Här finns en permanent utställning och en brydestuga. Här kan man gå kurser i praktisk utövning av de processer som ingår i linberedningen som Eva berättade om.

En synnerligen lärorik kväll på Midgård som avslutades med frågestund och därefter i sedvanlig ordning kaffe med hembakat, livliga diskussioner och lotteri.

Gunnar Andersson

Botswana - både öken och våtmarker

Det har nästan blivit en tradition att vi på föreningens årsmöte tas med på en resa till Afrika. Så ock detta år (2019) då Mikael Pehrsson berättade om sitt och Saras äventyr bland de vilda djuren i Botswana, ett land som ligger norr om Sydafrika och utan kustkontakt.
 

 
Botswana är ett kontrasternas land. I sydväst breder den stora Kalahariöknen ut sig med en yta större än halva Botswana. Här lever fortfarande små grupper av sanfolket (ett ursprungsfolk i Botswana) kvar i sin traditionella kultur. Det är dessa människors liv som Lasse Berg så fint beskriver i sin bok ”Gryning över Kalahari”.
 
Norr om ökenområdet breder ett mycket stort träskområde ut sig, Okavangodeltat. Detta är Botswanas mest kända safariområde och består av en samling unika ekosystem och där våtmarkernas utbredning varierar kraftigt mellan årstiderna. Området hyser ett synnerligen rikt djurliv, inte minst fåglar. Öster om detta område ligger ett vidsträckt slättområde, Chobe nationalpark med stora bestånd av olika arter savanndjur.
 
Så fick vi ta del av den fantastiska safarin som först gick till Okavangodeltat. Här fick vi genom Mikaels fantastiskt fina bilder ett närgånget smakprov på den rikedom som området hyser. Nämnas kan afrikansk gapnäbbsstork, stäppzebra, angolansk giraff, sydlig gulnäbbstoko, sydlig hornkorp, rosaryggig pelikan, savannelefant, skattörnskata, afrikansk jaçana, sadelnäbbsstork, ellipsvattenbock och afrikansk buffel.

Stäppzebra

Vårttrana

Chobe har en annan karaktär och hyser kanske Afrikas största bestånd av savanndjur. Mikael visade utmärkta exempel på djur man träffar på i detta område.

Gepard

Afrikansk vildhund

Området har också en synnerligen rik fågelfauna med många rariteter.

Vitkronad vipa

Afrikansk ibisstork

Fotografier: Mikael Pehrsson

Text: Gunnar Andersson

Timmerhus med historia

Så fängslade timmermannen Olof Andersson sin åhörarskara ännu en gång på Midgård i Röstånga. Denna gång, den 28 februari 2019, berättade han om renovering av gamla liggtimrade hus som finns på Kulturen i Lund. Här handlar det om gediget hantverk och att ”jobba från grunden” som Olof uttryckte det.

Genom att studera timmerstockarna i de gamla husen och de efterlämnade huggmärkena från den tid då huset byggdes kan man få en klar bild av hur huggverktygen såg ut och vilken teknik som användes. Det är en helt annan huggteknik och andra verktyg som skall använda vid renovering av ett 1800-talstorp jämfört med restaureringen som gjordes av den 1300-talskyrka, Södra Råda, som Olof tidigare berättat om (se reportage längre ned på denna sida).

Olof demonstrerar några huggverktyg

Så illustrerade Olof med bilder vad som menas med att ”jobba från grunden”. Behöver man en 11-meters bjälke så får man gå ut i en lämplig skog och välja ut ett träd som håller alla de rätta kvalitéer man önskar, fälla trädet och sedan bila stocken till den fyrkantiga bjälke som sedan skall sättas på plats i huset. Att behärska bilandets konst lär man sig inte i en handvändning utan det är en gammal timmermanskonst som Olof kan till fulländning. Men det är också arbetskrävande, så här gäller det att hitta en särskild rytm vid bilandet för att kroppen skall klara de ofta långa arbetspassen.

Så fick vi lite information om hur torvtäckning av tak går till. Underlaget består av senvuxna granslanor (mycket tätt mellan årsringarna) som läggs tätt intill varandra. Ovanpå dessa lägges sedan ett antal lager näver och därefter ett lager grästorv med gräsytan neråt och slutligen ett lager med gräsytan uppåt. Ett sådant tak har en mycket lång livslängd.

Både under och efter föredraget fick Olof tillfälle att svara på alla de frågor som de engagerade åhörarna ställde. En mycket lärorik afton på Midgård som avslutades med den sedvanliga ”fikastunden” och fortsatta diskussioner kring borden.

 
För den som önskar fördjupad kunskap om timmermansyrket rekommenderas att läsa boken ”Timmerhus med historia”. I denna bok visar författarna (Olof Andersson m.fl.) hur timmermansarbetet gick till då man renoverade de liggtimrade husen vid Kulturen i Lund.

Gunnar Andersson

Vinterutflykt till Historiska museet i Lund

Många förväntansfulla kulturvänner samlades lördagen den 26 januari vid busstationen i Röstånga för färd till Lund med buss och tåg. Väglaget var svårt, men busschauffören gjorde sitt bästa för att komma i tid till tåget i Stehag. Emellertid var inte minuterna på vår sida och vi fick se tåget susa iväg mitt framför våra ögon. Nu skulle det bli en timmes väntan på nästa tåg! Då insåg några i gruppen att vi faktiskt kunde åka en liten omväg över Höör och komma med ett tåg därifrån till Lund. Det fungerade perfekt och en dryg halvtimme försenade anlände vi till Lund och promenerade till Historiska museet, som efter en omfattande renovering öppnat strax före jul. Trots ovanstående förveckling kändes det fint att kunna ta sig från Röstånga till Lund på ett naturresurssnålt sätt.

 
Väl där var vi väldigt ivriga att få se samlingarna från utgrävningarna vid Uppåkra. Montrarna var fyllda av fantastiska och enastående fynd av bland annat  smycken, mynt, redskap och lerkärl. En glasskål med silver- och guldband tros komma från trakterna kring Svarta havet. Sammanlagt har man funnit ca 28 000 föremål vid Uppåkra.

Vi såg också fynden från hästfolket från Sösdala. Det var bland annat  delar av betsel och sadlar i förgyllt silver och brons från järnålderns folkvandringstid.  Fynden tyder på att man inte var isolerad från omvälvningar i omvärlden utan hade kontakt med människor långväga ifrån.

Sten- och bronssalen innehåller enorma mängder stenyxor av flinta men också av grönsten, pilspetsar, knivar och skrapor av flinta, allt ordnat i perfekta rader. Av brons finns holkyxor, knivar, spjutspetsar, fibulor och annat.

Tyvärr fick vi inte ta del av Forss samlingar av stenyxor m.m. från Röstångabygden (ca 40 välfyllda lådor) som finns i ett arkiv på annan plats.

På museet finns mycket mer att utforska och det är väl värt fler besök.

Vi avslutade med en trevlig fikastund på Mormors bageri innan vi åkte hem efter en väldigt uppskattad utflykt.

Det finns mycket information och ett stort bildmaterial på nätet om Historiska museet.

Kulturföreningen stod för entréavgiften till museet och det tackar vi särskilt för.

Monica Larsson

Arkitektens syn på den nya förskolan i Röstånga

I Röstångas allra äldsta delar med en kyrka från ca 1170 i centrum ligger ett komplex av skolbyggnader med den ”äldsta skolan” från 1839 strax söder om kyrkan intill Kyrkbäcken, ett biflöde till Lilla Bäljaneå. År 1846 byggdes den ”gamla skolan” som ligger alldeles intill kyrkmuren. Strax intill, väster om Billingevägen byggdes en ny skola 1905 och 1997 stod skolan Midgård klar, en modern skola med stor skolrestaurang integrerad med skolans bibliotek.

Äldsta skolan (1839) med kyrkan (ca 1170) i bakgrunden till höger och den ”gamla skolan” (1846) i bakgrunden till vänster.

Intill detta komplex av historiska byggnader skulle nu en ny förskola se dagens ljus. Den som framför alla andra arkitekter kände sig manad att anta den utmaningen var Annette Kristiansson Sergel. "Därför att detta är min hemmaplan" betonade Annette, och berättade att hon var 6 år gammal då hon flyttade till Röstånga och växte upp på Björkhällsgatan alldeles intill den plats där det senare kom att ligga en förskola som nu skulle byggas ut.

På kulturföreningens föredrag den 8 november 2018, passande nog på skolan Midgård i Röstånga, berättade Annette om resan från idé till färdig förskola. Skolan har haft en väldigt fin utveckling i Röstånga, och projektet handlar om ca 100 barn som skulle beredas en miljö som gynnar såväl individuellt lärande som sociala aktiviteter. Tillbyggnaden skulle nu bindas samman med den tidigare förskolebyggnaden samt harmoniera med kyrkan på andra sidan Billingevägen. Gaveln mot kyrkan i den tillbyggda delen fick samma proportioner som den i den gamla delen. Fönstersättningen med stora och små fönster i olika geometriska mönster vittnar verkligen om att vi har att göra med en förskola. Barngrupperna har egna lek- och servicerum och dessa ”sticker ut på fram- och baksidan av den långsmala byggkroppen.

En synnerligen viktig funktion i förskoleprojektet var det stora samlingsrum som ligger centralt och som sammanbinder alla smårum. Här erbjuds barnen en ny värld som ger ett bra underlag till den pedagogik som tillämpas och som syftar till att stärka barnens kreativitet men också självkänsla och empati.

Annette berättade om det täta samarbetet med skolans lärare under planering och genomförande av projektet och hur viktigt det var att byggnaderna skulle kunna möta framtida eventuella förändringar i lärandets pedagogik.

Man skulle nästan kunna tro att eleverna suttit med vid ritbordet.

Annette berättade också om hur fäst hon varit vid de träd som i hennes ungdom växte på förskolans tomtmark. Här har man låtit dessa vackra bokar stå kvar som vårdträd framför entrén till ingången mellan den gamla och ny delen. Yttermiljön utgörs av dominerande hårdgjorda ytor, men här finns också en del naturtrogna grönytor.

De bevarade bokträden som ”tvingat” huskroppen att ge lite vika. Bakom syns tegeltaket på det stora gemensamma rummet, och framför de utskjutande mindre rummen för enskilda barngrupper.

Vid den efterföljande frågestunden berättade Annette lite om hur kraven på hur lärorummen ska utformas skiljer sig mellan förskolan och de högre nivåerna. Trots detta behöver inte en skolbyggnad vara ett plagiat från en viss befintlig byggnad på samma nivå. För Björkhälls förskola var det viktigt att alla avdelningar hängde ihop och det gick att lösa med ett nytt och spännande koncept.

Normalt brukar arkitekter få känna av både ris och ros för sina ”tilltag”. Denna kväll på Midgård utdelade den kulturkunniga publiken nästan enbart ros till arkitekten.

Gunnar Andersson  

Ulla Tengberg om Karin Larsson

Det går knappast att förstå hur Karin Larssons banbrytande stilbildning kunde få så stor plats i det svenska folkhemmet utan att först beröra hur detta växte fram i samverkan mellan henne och maken, konstnären Carl Larsson. Var och en var särpräglade konstnärliga begåvningar, men det var från början inte på något sett givet att det skulle resultera i den folkkära stilbildning som senare skulle knytas till deras gemensamma hem i Sundborn.

Ulla Tengberg berättade att Carl växte upp under tuffa förhållanden, och att han under sina studier vid Konstakademin hankade sig fram som tidningstecknare. Han for till Paris (1877), men kände sig där aldrig riktigt tillfreds med den tidens ”historiemåleri” och flyttade efter en tid ut till konstnärsstaden Grez-sur-Loing vid Fontainebleauskogen, och här kom den stora brytpunkten i hans måleri. Han övergav nu oljan och började måla ”nutida” akvareller i närmast impressionistisk stil. Nu målades blommor och lövverk och slingrande stjälkar och ljusets väg ner bland blomfärger och skir grönska.

Viktigast för hans framtid var dock att här träffade han Karin Bergöö, som väl behärskade akvarellmåleriets tekniker. De förlovade och gifte sig, bodde en tid i Grez-sur-Loing, men flyttade hem till Sverige och efter en tid (1888) till hemmet i Sundborn som Karin och Carl fått av Karins far. Carl deklarerade klart och tydligt ”att kvinnor inte skall stå bakom staffliet utan deras plats är i hemmet”, så hur kunde då Karin få utlopp för sin konstnärliga kreativitet i ett liv tillsammans med Carl och dennes uttalade uppfattning? Ulla förklarade att det nog sannolikt hängde samman med en för Carl banbrytande målning, ”Ateljéidyll”, där han avbildar Karin med deras första barn. Han uttryckte en stor värme och lycka inför denna situation i sitt och familjens liv, och beslutade att ägna stor del av sitt måleri åt familjen. Detta var början till en lång rad av ”familjeidyller” som gjorde Carl så välkänd i de svenska hemmen.

”Ateljéidyll”, en målning som kom att betyda en helt ny inriktning i Carl Larssons måleri.

Samtidigt som Carl och Karin flyttade till Sundborn, berättade Ulla Tengberg, så grundades den engelska Art & Craft-rörelsen som förespråkade att konstnärer borde också vara hantverkare. Man ansåg att industrialismen hade utarmat konsten och hantverket, och man menade att hem inredda med vackert hantverk skulle göra människor mer lyckliga. Man studerade bl.a. medeltida textilier och naturens former (storblommiga och iögonfallande blommor, speciellt vackra frukter) och stiliserade och använde dem som mönster till tapeter och tyger.

Kaprifolkudde av Karin Larsson

Dessa idéer fångade Karin upp, och med ett nytt hem med trädgård i Sundborn fanns nu alla förutsättningar på plats. Karin kom att utveckla en helt egen identitet i sitt konstnärskap. Hon hade ett otroligt sinne för färger och former och utnyttjade detta djärvt och fantasifullt i sina skapelser.

Draperiet till barnkammaren

Carl målade blommor och slingor medan hon vävde och broderade. Hon skapade blickfång, förenklade och lyfte fram även hemmets funktioner. Under en längre regnperiod, berättade Ulla, då Carl gick och surade, sade Karin till honom att han ”kunde ju måla av vårt hem”. Nu hamnade staffliet inomhus och nu dokumenterades hemmet i ett antal målningar som publicerades i olika böcker (”Mitt hem” m.fl.).

Målningarna visades upp på Världsutställningen i Stockholm 1898 och fick ett otroligt mottagande. Dessa bilder kom nu att ”marknadsföra” Karins enastående gärning som konstnärinna och hantverkare i sitt eget hem och lyfta fram hennes banbrytande textilier, djärva färgsättningar och unika blomsterarrangemang.

Så avslutade Ulla Tengberg med att ta oss med på en liten rundtur inne i Karin och Carls hem i Sundborn, och lyfte fram exempel på Karin Larsson enastående textilarbeten och inte minst vad hon skapat vid sin vävstol. Här fanns en gobeläng, ”de fyra elementen” som Carl fått i present och som det tagit Karin ett par år att väva. Här fanns en stor bordsduk med ett ”invävt päron” som kommit dit på barnens önskan. Det föremål som dock allra mest fångat Ulla Tengbergs uppmärksamhet var ett draperi som hängde i dörröppningen till barnkammaren. Draperiet var vävt med en teknik som var helt unik för Karin Larsson.
 
Efter denna berikande föreläsning av Ulla Tengberg stod det helt klart att maken Carls deklaration om att ”kvinnans plats bör vara i hemmet” inte på något sätt hade lagt någon hämsko på Karins inneboende skaparkraft utan samverkan mellan Karin och Carl gjorde att båda två, var och en med sina unika begåvningar och energier, kom att skapa något som gick rakt in i den svenska folksjälen men också i sina konstnärliga kvalitéer blev berömda långt utanför Sveriges gränser.

Så stärkte vi oss alla med kaffe (eller te) och goda hembakade bullar med pålägg och kanske saknade någon en riktigt fin duk på bordet efter detta ”färgsprakande” föredrag.

Gunnar Andersson

Vårutflykt till Vallåkra

Så varför ska Röstångabygdens Kulturförening förlägga sin vårutflykt till Vallåkra i nordvästra Skåne? Ett starkt kulturhistoriskt skäl är att besöka stenkärlsfabriken som är känd av de flesta. Vallåkra är dock minst lika känd, åtminstone i vetenskapliga kretsar, för de fotspår som en flock dinosaurier satte i leran i utkanten av nuvarande Vallåkra för cirka 200 miljoner år sedan. Det var i början av 1970-talet som dessa fotspår upptäcktes och en del av dem kom att bevaras medan resten utplånades i samband med täktverksamhetens grävarbete.

Stenkärlsfabriken som de 22 entusiastiska föreningsmedlemmarna besökte den 20 maj 2018 grundades 1864. Redan i början på 1700-talet hade man påbörjat brytning av stenkol, och efter flera upp- och nedgångar i stenkolsbrytningen vaknade ett starkt intresse i samband med den industriella utvecklingen, och på 1860-talet bildades Wallåkra stenkolsfabrik. Då här avsattes en stor mängd lera som var mycket lämplig för keramikframställning grundades Wallåkra Stenkärlsfabrik 1864.

Verksamheten är högst levande än idag och här fick vi lära oss hur de handdrejade produkterna kom till. Mest imponerande var den kolossala brännugnen (mer än 20 m3).  Här kunde vi gå in i ugnen och se de brunglänsande krukorna och krusen som ännu inte tagits ut ur ugnen. Vi blev generöst undervisade i hantverket och att då den koleldade ugnen nått en temperatur av 1300 grader kastar man in salt i ugnen. Saltet förgasas och lägger sig på kärlens yta och natriumet i saltet förenar sig med lerans kiselsyra och bildar ett så kallat natronglas som ger kärlen dess hårda glänsande yta och sin karaktär. Bränningen tar knappt tre dygn och sedan är det med spänning som resultatet kan inspekteras då ugnen svalnat.

Innan konkurrensen från glas- och konservburkar blev övermäktig bestod tillverkningen huvudsakligen av krukor som genom lerans kvalité och glasering gjorts vattentäta och därför var lämpliga för inläggningar och förvaring.

Efter besöket i stenkärlsfabriken gjorde vi en tur in i naturreservatet Borgen som ligger alldeles intill och fick känna lite av historiens vingslag genom att promenera lite på mark som dinosaurierna en gång trampat på.

 
På vårt utflyktsprogram stod också ett besök till Tomatens hus som ligger i utkanten av Vallåkra. Här blev vi guidade in i växthuset och fick företagets odlingsprincip berättad. Man odlar tomaterna helt kemikaliefritt och angrepp hålls i schack med ” biologisk krigföring” med hjälp av rovkvalster och andra insekter som håller efter skadeinsekterna. Vidare låter man humlor, importerade från Holland, sköta pollineringen.

Hela produktionen säljs i butiken och vi bjöds uppleva hur en ”riktig” tomat ska smaka. Viktigt är att tomaten är fullt mogen och med tanke på att tomaterna säljs på plats behöver man inte använda tomatsorter som skall tåla långa transporter. Väl hemma ska tomaterna inte in i kylskåpet utan förvaras i rumstemperatur. Värt att veta är att riktigt mogna (röda) tomater innehåller ett ämne som heter lycopen. Detta ämne har visat sig ha en gynnsam effekt på tarmens immunsystem och därmed också en gynnsam påverkan på matsmältningen.

Gunnar Andersson

Mats Andersson gav oss fint grillväder

Vädret är aldrig inställt och intresset är alltid stort. Så och på skolan Midgård i Röstånga torsdagen den 19 april då meteorolog Mats Andersson på ett lättsamt sätt tog oss med på en resa från insamling av mätdata till de väderkartor vi kan se på TV.

Själv kom inte Mats att intressera sig för meteorologi förrän han var 36 år och började då studera ämnet för att två år senare få jobb på Sturups flygplats. År 2000 bar det iväg till SMHI i Norrköping och två år senare blev det Stockholm och SVT och därmed blev Mats välkänd för hela svenska folket.

Sedan bondepraktikans tid har vi ju alla varit intresserade av vädret, och förr då flertalet hade sin näring i jordbruket var också fler beroende av vädret. Mats underströk att idag är bönderna SMHI:s mest krävande kunder. De behöver ju ha säkra och tillförlitliga prognoser inför sådd och skörd. Mats berättade också att sannolikheten för att prognosen skall slå in ligger på 83 %, vilket anses bra.

 
Vi fick nu följa, med datorns hjälp, hur väderläget kunde ändras över Skåne och Blekinge timma för timma. Men vi fick också en prognos inför kommande fredagskväll i Röstånga och den gav oss ett underbart ”grillväder”, nästan vindstilla och 18–21 grader, vilket det också blev.

Före de kraftfulla datorernas tid var det mycket manuellt arbete som gällde och då blev det aldrig mer ett par prognoser per dygn. Det har också alltid funnits de som av rent intresse skaffat sig en ”förmåga att spå väder”. Detta kan låta lättsinnigt men vissa väderlägen upprepas och genom att jämföra dessa från år till år går det med viss sannolikhet att ”spå väder”. Också molnens utseende kan ge viktig information om att regn är på gång undervisade Mats.

Cirrusmoln - ser vackra ut men varnar om regn

Så blev det avslutningsvis också lite information om de oroande klimatförändringar som nu bokstavligen står för dörren. Nu planerar kommunerna ny bebyggelse med god marginal till de stigande vattennivåerna vid våra skånska kuster. Vi fick också tips under den avslutande frågestunden om de ”appar” som står till förfogande och där vi kan få aktuellt väderläge.

Gunnar Andersson

Med safaribuss genom syd- och västafrika

På stigar går man aldrig riktigt ensam.
Fötterna har sällskap med alla steg som stigit stigen fram.
 
Margaret och Stig Jensen lever sina drömmar.
 
Torsdagen den 22 mars avslutades föreningens årsmöte 2018 med en reseberättelse – som brukligt vid våra årsmöten. Margaret och Stig Jensen var för någon månad sedan hemkomna från en flera veckor lång safariresa med start i Sydafrika.
 
Det var en spännande resa, inte minst då hela färden på nära 500 mil gjordes med en ombyggd buss som anpassats för safari med turister, trots att bussen hade sett sina bästa dagar. Det visade sig, ungefär halvvägs och mitt i ingenstans, att motorn skar, vilket hade märkts vara på gång under några dagar. En ny buss ringdes in och dök upp, även den från ingenstans, efter en tids väntan.
 
Färden gick vidare som om inget hade hänt. De afrikanska researrangörerna har en – tack och lov – positiv syn på tillvaron – ”det ordnar sig alltid på något sätt” -, även när den kantas av ”problem” som skulle ha fått europén att bryta ihop.
 
Övernattningar skedde i tält i skuggiga dungar med få träd eller på mycket enkla ”campgrounds”, och mat lagades av en medföljande kock under enkla förhållanden. Det serverades ändå en utmärkt meny, välsmakande och trevlig, lagad i ett medfört fältkök.
 
Färden gick till några av Afrikas kända national- och safariparker, och möten med de vilda djur man förväntar sig på en safariresa infriades med råge. Elefanter, lejon, noshörningar, hjortar, antiloper, bufflar - alla de stora och vilda djur som lever fritt och hyfsat säkert i de stora nationalparkerna.

Likasinnade reskamrater – resan genomfördes under bitvis krävande förhållanden – bidrog till ett gott kamratskap och oförglömliga minnen.
 
Återberättat av Rolf Nielsen

Gammalsvenskby

Ett föredrag av Kalle Eriksson den 15 februari 2018.

Kalle Eriksson har en bakgrund som lärare, turistchef i Båstad, och som en av grundarna av tennismuséet i Båstad. Bjärehalvön har alltid tjusat Kalle och vid 75 års ålder började han skriva böcker om just Bjäre. Kalle utsågs 2014 till Årets eldsjäl. Han har 60 000 bilder i sitt eget bildarkiv. Bilder betyder mycket för Kalle. Kalle öste in mål för HIF i Allsvenskan omgiven av storheter som landslagsmålvakten Kalle Svensson, försvararen Sven-Ove Svensson och mittfältaren Sven Espling. Kalles stora intresse är idrott och historia. Kalle berättade med stöd av bilder om Gammalsvenskby, Zmijevka på ukrainska.

Gammalsvenskbys befolkning kom ursprungligen från Dagö i dagens Estland, som fram till 1721 var en del av Sverige. Under den ryska kejsarinnan Katarina II kom en del av den svenska befolkningen på ön att flytta i augusti 1781. Med löften om bördigt land flyttade de till Nya Ryssland i det som idag är södra Ukraina, där det forna Krimkhanatet användes som kolonimark. Vissa källor säger att migrationen var ett tvång, andra pekar på det faktum att fattiga och förtryckta bönder gavs något som måste ses som ett generöst erbjudande vid tidpunkten. Slutresultatet kom dock att bli katastrofalt. Många av de omkring 1 000 byborna dog under marschen till sitt nya hem. När de anlände fann de inte några spår av de hus som hade utlovats skulle stå klara åt dem. Under det första året i Nya Ryssland kom många av byborna att mista sina liv. Enligt kyrkböckerna var enbart 135 personer vid liv i mars 1783.

De tre byarna Schlangendorf, Mülhausendorf och Klosterdorf grundades några år senare av tyska kolonister nära Gammalsvenskby. I dag ingår alla dessa byar i byn Zmijevka. Som en följd av detta kom svenskarna att bli en minoritet i området och många av prästerna och lärarna som tjänstgjorde i området var tysktalande. Detta, tillsammans med den växande bristen på odlingsbar mark, ledde till att kontakterna mellan Gammalsvenskby och de tyska byarna ibland var ganska ansträngda.
 
Trots att kontakten med Sverige var nästan obefintlig under ett århundrade kom befolkningen i Gammalsvenskby att upprätthålla sina traditioner och sin lutherska tro. De hade även kvar sin gamla östsvenska dialekt. I slutet av 1800-talet återupprättades vissa band med Sverige. Man samlade ihop betydande summor pengar både i Sverige och i Finland för att bygga en ny svensk kyrka, som sedan kunde invigas år 1885. Svenska besökare kom att bli mer och mer vanliga och vissa bybor kom även att prenumerera på svenska tidningar.
 
I och med det första världskrigets utbrott kom kommunikationskanalerna återigen att brytas. En omfattande hungersnöd utbröt och en första svensk expedition under ledning av Wilhelm Sarwe medförde 1922 förnödenheter från Sverige. Efter den ryska revolutionen bad de svenska kolonisatörerna om rätt att få lämna Sovjetunionen och slå sig ner i Sverige, där deras fall hade tagits upp av en nationell rörelse och stöddes av ärkebiskop Nathan Söderblom. Söderblom bad Wilhelm Sarwe att leda en ny expedition för att hämta de svenskbybor som önskade resa till Sverige.
 
Den 1 augusti 1929 anlände 881 bybor till Sverige. Enbart en handfull valde att stanna kvar i Gammalsvenskby (1927 bodde det sammanlagt 895 personer som var ättlingar till estlandssvenskarna i byn). Av dem som lämnade Gammalsvenskby valde senare omkring 100 personer att flytta vidare från Sverige till Kanada, ett land dit tidigare emigranter från Gammalsvenskby hade åkt. De flesta av dem slog sig ner i Manitoba, varav några återvände senare till Sverige.
 
Majoriteten av de bybor som kom att stanna i Sverige slog sig ner på Gotland. Ättlingarna till dem har i dag ett museum om estlandssvenskarnas historia i gotländska Roma. Trots sin gemensamma bakgrund tilläts de inte att stanna i ett sammanhängande samhälle. De ansågs vara immigranter i ett land som genomgick en allvarlig ekonomisk kris och möttes ibland med fientlighet av lokalbefolkningen. Snart började vissa av byborna tala om att återvända till Sovjetunionen. Detta understöddes aktivt av Sveriges kommunistiska parti och de första familjerna återvände före årsskiftet 1929-1930.
 
Sammanlagt valde omkring 250 bybor att återvända till Sovjetunionen. Tillsammans med medlemmar från det svenska kommunistpartiet, som sänts dit av Komintern, grundade de ett kollektivjordbruk som kallades för Svedkompartija - Sveriges Kommunistiska Parti.
 
Livet i Sovjetunionen skulle dock komma att bli hårt. Hungern 1932–1933 gav upphov till förslaget att man skulle återvända till Sverige, där vissa bybor skrev på en lista att de ville lämna landet. Detta ledde till att 20 personer arresterades av den hemliga polisen GPU. Fem av dem sattes i fängelse. Flera bybor dödades i Stalins utrensningar under de följande åren.
 
När andra världskriget bröt ut och Tyskland anföll Sovjetunionen kom Ukrainska SSR att invaderas. De tyska soldaterna som marscherade in i byn den 25 augusti 1941 välkomnades de till en början som befriare. När den tyska armén 1943 var tvungen att dra sig tillbaka kom svenskarna att evakueras tillsammans med tyskarna i området. Många hamnade i Krotoschyn i Warthegau i det ockuperade Polen och nästan 150 togs av sovjetiska myndigheter vid krigets slut och sändes till arbetsläger, så kallade gulager. De tilläts dock att återvända till Ukrainska SSR 1947. Andra lyckades ta sig till Sverige eller direkt tillbaka till Gammalsvenskby.
 
Efter Sovjetunionens fall har kontakterna med Sverige återupprättats. I dag har byn 150–200 invånare av svenskt ursprung. Endast några av dem talar ännu i dag flytande svenska. Visst ekonomiskt stöd har getts av Svenska kyrkan och av Gotlands kommun. Gotland skrev den 15 april 2001 ett vänortsavtal med byn. 1996 grundades Chumak, ett svenskägt företag som producerar matolja, ketchup och livsmedelskonserver, i den närbelägna staden Kachovka.  2008 var svenska kungaparet på officiellt besök i Gammalsvenskby.

Rolf Nielsen, med stöd av text från Wikipedia

Med smak av Norrsken

Ett engagerat föredrag av kocken Björn Ylipää, Pajala och Löddeköpinge, den 18 januari 2018.

Hur smakar Norrsken, musiken från Bo Kaspers Orkester och en kväll i bastun i Pajala?
 
Vad är en måltidsupplevelse?

 
Den ska förstås vara en njutning för munnen och för ögat, men kan den också förmedla en upplevelse av en händelse, en plats, ett musikstycke, en sinnesstämning, eller kanske till och med en lansering av en ny bilmodell?

Detta är tankar som engagerar kocken Björn Ylipää som med den likatänkande hustrun Lena arbetar med i det egna företaget Måltidsvision i Löddeköpinge.

Företaget får uppdrag att komponera smakupplevelser (måltider) utifrån vad beställaren vill uppnå – representation bland speciella gäster, lansering av en produkt i en speciell miljö, i ett annorlunda sammanhang. Då ställer sig paret Ylipää frågan – hur smakar man skillnad på en traditionell måltid och en som anpassats till omständigheterna?  Hur smakar exempelvis Norrsken som ska beskådas av turister i Norrbotten? Hur smakar en måltid bland militärflygplan i en hangar i Luleå? Ett uppdrag som företaget fick i samband med ett internationellt toppmöte bland tillresta politiker. Ingen enkel uppgift då hangaren var fylld av lukten av flygbränsle. Hur matchas detta smakmässigt?
 
Det finns numera många bra kockar i Sverige. Kokböcker ges ut i parti och minut. Sverige är det land i världen där det ges ut flest kokböcker räknat per invånare, och 2016 gavs det ut närmare 400 kokböcker. Man räknar med att det ges ut en kokbok om dagen i Sverige. Alla ska ju äta.
 
Björn Ylipää är kock och har givit ut en kokbok  – men är betydligt mer spännande än så. Björn har gjort en lång utvecklande resa i matlagningskonst, från köket i barndomshemmet i Pajala via matlådan i skogsarbetarbaracken, till initiativet och uppstarten av den första pizzerian i Pajala, till slarvmat i hast med bluesbandet Brickyard till en kvalificerad utbildning i matlagningskonst vid högskoleutbildningen i Måltidens hus i Grythyttan.
 
Under utbildningen i Grythyttan träffade Björn sin blivande fru Lena och så småningom blir det början på en lång geografisk resa som slutar i Löddeköpinge, där det egna företaget Måltidsvision finns.
 
Björn arbetar också halvtid på Gastronomiprogrammet vid högskolan i Kristianstad.
 
Björn har sagt om sig själv:
”På grund av min bakgrund är jag inte instyrd i den traditionella franska måltidsordningen – jag är liksom lite utanför och ser maten ur ett annat perspektiv.”
 
En mycket sinnlig kväll med inlevelse och trevliga matrecept.

Tack Björn!

Rolf Nielsen

Liten julkonsert med Vera Ek Trio

Torsdagen den 7 december hade ett 40-tal medlemmar glädjen att få lyssna till amerikanska och svenska musikskatter kompletterade med julinspiration, musikaliskt framfört av Vera Ek Trio.
 
Föreningen bjuder vanligen på fina föreläsningar och arrangemang, men ibland är det för lite av musikalisk glädje. Därför var det särskilt roligt att få inleda julmånaden med fin musik i kombination med lite julstämning. Det var föreningens sista arrangemang för år 2017 för sedan väntade julen med maten och klapparna.

Vera Eks Trio består av tre elever från musiklinjen på Fridhems folkhögskola. Vera, gruppens ”kapellmästare”, stod för sången och ackompanjerades av Gustav Alte på gitarr och Joel Holmesson på kontrabas.
 
Jazzen präglar gruppens musikstil och inspiratörerna är Monica Zetterlund och Jan Johansson, kompletterat med minnen från den amerikanska musikskatten – låtar som vi alla känner igen, gärna minns och kan sjunga med i. Mycket fint och mycket uppskattat!
 
Vi imponerades av så mycket bra musik från så få instrument. Skickliga musiker helt enkelt. Vi lärde oss också om musiklinjerna på Fridhems folkhögskola, och förstår att jazzen har en framtid. Om det vittnar intresset och musikaliteten.

Rolf Nielsen

Möten från kåkfarare till presidenter

Torsdagen den 16 november gästades Röstångabygdens Kulturförening av föredragshållaren Gert Tornberg.
 
Vad sa Anita Ekberg när Gert som 10-åring ringde på hemma hos henne på Östra Fäladsgatan i Malmö? Där stod den lille pågen med ett fång rosor i famnen och ville absolut överlämna dem personligen till Anita, inte till hennes manager som öppnade dörren. Anita kom, och tog glädjande emot rosorna och lovade omedelbart att återkomma till lille Gert med ett stort tack. Jodå, Anita höll sitt löfte och hämtade upp Gert med sin fina bil och bjöd, med Gert i framsätet, på en rejäl rundtur i Malmö. Något som pressen gärna uppmärksammade.

Vad gjorde Gert på cirkusen som han rymde till och turnerade med ett tag? Vad kan Du göra för oss, frågade den skånske cirkusdirektören Trolle Rhodin? Vad som helst och allt möjligt, svarade Gert utan att blinka, för självförtroendet var det inget fel på.
 
Gerts mamma var en stödjande mamma som tyckte att Gert skulle söka sig de vägar som han ville ta i livet. Gerts pappa däremot tyckte att grabben skulle skaffa sig ett riktigt arbete som man kan försörja en familj på. Pappan tvivlade på Gerts förmåga att ta sig fram i livet.
Han hade fel och modern fick rätt.
 
Googlar man på Gert Tornberg finner man en intressant person; en upptäcktsresande i mänskliga möten med spännande personer. Gert är för egen del en intressant person helt enkelt, fast kanske något förenklat.

Gert Tornberg har träffat många intressanta personer som studiovärd på Sveriges Television, bland annat var han under många år delaktig i programmet Här är ditt liv med Lasse Holmqvist som programledare.
 
Gert var också manager till Eva Rydberg och följde med henne på några jobb i USA. Där mötte de bland annat Sammy Davis Jr. i hans loge i Las Vegas, bland flera andra kändisar. Sammy Davis Jr. var en öppenhjärtig och mycket vänlig man, berättade Gert.
 
Gert har också mött Ernst-Hugo Järegård, och varit med på ett flertal filminspelningar av Skånska mord med Ernst-Hugo i huvudrollen. Gert har också arbetat med bland annat Jarl Kulle och Nils Poppe. En god vän för livet, också på ett personligt plan, blev Gert till Git Gay. Listan med möten är lång.
 
Dessa och andra möten speglade Gert genom berättelser och bilder med stöd av den musik som förknippas med personerna. En trevlig kväll!
 
På frågan om hur det kunde bli så här svarade Gert att han aldrig varit rädd för att ta kontakt med, till en början, främmande människor. Med hjälp av tron på sig själv, i kombination med ett charmigt och vinnande sätt, fick Gert en ingång till kändisar som annars höll sig lite för sig själva. Det fanns ju inget att förlora och alla är vi ju människor och ganska lika innerst inne.

Rolf Nielsen

En skånsk same

Torsdagen den 26 oktober höll Helena Dådring ett mycket uppskattat föredrag för ett drygt 40-tal intresserade medlemmar. Helena, same med egna renar från Gällivare skogssameby, är numera bosatt i Ljungbyhed med skånsk man och barn.

Föredraget var pedagogiskt upplagt i PowerPoint-format och visades på duk. Redovisningen omfattade samernas livsvillkor – möjligheter och svårigheter - att vara en minoritetsbefolkning med nomadiska levnadsvillkor, ursprungligen.
 
Sápmi = sameland, omfattar både privat och statlig mark i fyra länder, och rennäringens villkor leder inte sällan till konflikter om betesmark, jakt och fiskerätt. Hävdvunna livsvillkor gentemot lagbundna förordningar, gränser och staket.
 
Men samernas kultur är också en stor turistnäring internationellt uppmärksammad, med jojken och slöjden som synnerligen attraktiva delar.
 
Hur många samer finns det i Sverige? Hur många i Norge, Finland och Ryssland? Hur många finns i Klippans kommun?  Svaren gavs i föredraget.
 
Sápmi omfattar dessa länder och riksgränserna, som är av formell karaktär,  ger dock samerna skilda förutsättningar för sina respektive verksamheter i de olika länderna.
 
Ett mycket berikande föredrag, uppskattat av många.

Rolf Nielsen

Höstutflykt till Skånska Lantbruksmuseet

Söndagen den 17 september samlades 19 föreningsmedlemmar (en var inte medlem före resan, men blev det efter resan) för avresa till Alnarp. Alla fick bra plats i kulturbussen och hade en gemensam och trygg resa med medlemmen Stig Jensen bakom ratten.

Ett av Alnarps museer är Skånska Lantbruksmuseet, som tillkom genom ett initiativ i samband med de skånska hushållningssällskapens 100-årsjubileum i Alnarp 1914. Efter jordbruksutställningen på Baltiska utställningen i Malmö 15 maj – 4 oktober 1914 flyttades de flesta föremålen till den specialbyggda museibyggnaden i rödmålat trä på Alnarp.

Byggnaden ritades av Alfred Arwidius, stod färdig 1916 och inrymmer specialutställningar, jordbrukmaskiner och redskap, bland annat Sveriges första skördetröska, inköpt från USA och monterad på Axelvolds gård. I anslutning till museet finns en stödjande vänförening.

I andra byggnader på området finns Hovbeslagsmuseet, utifrån den tidigare hovslagareutbildningen på området, Vagnsmuseet, med vagnar och åkdon från 1700-talet och framåt, samt den permanenta utställningen över Alnarps historia.
 
Lantbruksmuseet inrymmer också en överskådlig samling över hushållets redskap och maskiner.
 
Det regnade rejält och den medförda lunchen fick ätas från bänkar och bord mitt i utställningen bland tröskor och traktorer. Vi fick en mycket fin guidning av Barbro och Lennart Henriksson från Lund.
 
Hemfärden påbörjades men det var mycket kvar att besöka och uppleva. Vi gjorde ett stopp på Sandskogens Vingård. Sven-Ove Nilsson guidade oss runt bland rader av vinstockar, både vita och röda. Han satte oss in i konsten att göra vin på egen vingård, men också ett krångligt regelverk när det sedan gäller att förmedla vinet utanför det egna hägnet. Det går bra via Systembolaget, men inte i egen regi. Ännu!

För Sandskogens vidkommande handlar det om att i samband med en vinprovning och matservering erbjuda gästerna vinet. Gårdsförsäljning är ännu inte tillåtet men diskuteras flitigt – hur, och med vilka problem som kan följa.  Men odling och att producera vin är en möjlighet som Sverige fick med inträdet i EU. Numera är Sverige klassat som ett vinproducerande land, dock inte i klass med Frankrike och Tyskland för att nämna några länder i Europa som är stora vinproducenter.
 
Färden gick vidare till sista stoppet före hemkomsten. Vi besökte Höjs Boställe och linoljeproducenten Jan Greger Persson med familj.
 
Vi fick lära oss allt om linolja. Vägen från växten på fältet till den raffinerade produkten i flytande form inklusive omhändertagandet av restprodukterna, vilka går att använda, endera som träimpregnering eller som djurfoder.
 
Kallpressad linolja har mängder av fördelar, och eftersom den består av 100 % ren linolja är den vattenavvisande. Den är tunnflytande och har därmed hög inträngningsförmåga, vilket gör den idealisk för impregnering. Linolja framställd i Sverige har dessutom en väldigt hög halt linolensyra, något som gör oljan snabbtorkande. Eftersom den inte innehåller några lösningsmedel eller andra tillsatser är linoljan även mycket miljövänlig.
 
Efter en lärorik dag slutade utflykten där den började – på parkeringen vid Röstånga Gästis.

Rolf Nielsen

I Olgas och Gunnars trädgård

Som traditionen bjuder arrangerades en sensommarkväll i Olgas och Gunnars trädgård, i år torsdagen den 10 augusti. Vädret var överraskande fint, denna regniga sommar, och kvällen ljummen och skön.

I en underbar och grönskande miljö bjöds först på fin musik (flöjt och klarinett) av syskonen Amanda och Beata Ripa, som ackompanjerades av pappa Christopher på gitarr.

 Vi fick höra allt ifrån klassiskt, som vi alla känner igen, till sommarvisor och populärmusik vi minns från 60- och 70-talet. Mycket passande för en äldre publik. Väl genomtänkt och mycket bra framfört!
 
Sen tog Gunnar vid och berättade, inte allt han visste för då hade kvällen blivit lång, men ett klokt urval kunskap om humlor.
 
En mycket fascinerande och spännande insekt, som jag trodde var en snäll en som inte sticks som sin betydligt mer aggressiva kompis getingen. Men humlor sticks, sa Gunnar.

Sen berättade han om deras bostäder, hur de parar sig och vilken nytta de gör för växter och därmed också för oss människor. Utan insekterna så blir livet fattigt, trist och inte alls roligt om man gillar mat från sädesfält och trädgård.
 
Och mycket fanns förstås att berätta, men svampsoppan sattes fram av Olga som ett tecken från skyn, och därmed avrundade Gunnar sin livfulla berättelse och alla samlades kring grytan med svampsoppan. Tillbehöret var även denna gång en god brödbit från husets eget bageri.
 
Tack för en mycket trevlig kväll i sensommarprakt!

 Rolf Nielsen

Vårutflykt

Vårens utflykt med Röstångabygdens Kulturförening gick i år till Tirups Örtagård och på hemvägen besökte vi Trumpetarbostället i Billinge. 23 personer tyckte att utflyktsmålen var spännande och hade anmält sig till utflykten den 21 maj.

Vi samlades på parkeringen vid Gästis i Röstånga och tog plats i den framkörda kulturbussen som vi hyrt in från Röstånga Tillsammans. Vår chaufför var (som vanligt) vår medlem Stig Jensen.

I örtagårdens fina trädgård guidade Bente Falck, dotter till grundarna av trädgården.

Trädgården skapades efter familjens köp av en lantgård med stort behov av upprustning, och familjens matintresserade mamma Eva fann att örtkryddor hade en framtid i det då relativt kryddfattiga Sverige.

Bente guidade oss med stor entusiasm och lovade oss nedtecknade recept, eftersom det var svårt att komma ihåg alla de mattips med örtkryddor i receptet, som Bente förmedlade.

Gemensam lunch och därefter fri tid för inköp av fina örtkryddor och blommor.

På väg hem och inför eftermiddagskaffet, stannade vi till vid Trumpetarbostället i Billinge. En mycket intressant och fantastisk gård skapad utifrån grundstenarna som grävts fram från en ursprunglig gård i den gamla byn Hissbro.

Eftermiddagskaffe och hembakat avslutade resan.

En mycket trevlig resa var det samlade omdömet.

Rolf Nielsen

Carita Boronska – musikskapare med världen som arbetsfält och Röstånga som bas

Torsdagen den 20 april hade Röstångabygdens Kulturförening sin månatliga arrangemangskväll på Midgårdskolan. Denna gång gästades föreningen av Röstångabon, kompositören, sångaren, mamman och den glatt livfulla inspiratören Carita Boronska.

Carita, som är född i Örebro, flyttade för några år sedan till Röstånga för att vara nära en av sina föräldrar. Det behövs barnpassning ibland, när man som Carita har världen som arbetsfält för den musikskapande verksamhet som Carita försörjer sig på. Oftast går det dock bra att vara kvar i Röstånga, med stöd av modern ”gränslös” teknik.
 
Carita berättade om en komposition hon höll på med och behövde stöd av en musikerkollega som bor på andra sidan jordklotet. Han skulle stå för baskompet och Carita för sitt pianospel. Det gick utmärkt att koppla upp sig, spela piano i Röstånga i villan på Hagagatan, och samtidigt vara i kontakt med basisten som via medhörning lade på baskompet.
 
Carita bjöd på musik av hög klass; dels sjöng hon egna och andras kompositioner till eget pianoackompanje-mang, dels fick vi se filmfrekvenser med den filmmusik Carita skapat på uppdrag av filmskapare.
 
Kvällens underhållande arrangemang visade på en stor bredd i Caritas musikskapande som var av hög klass. Bäst uppskattade vi trots allt hennes fina sång till det egna pianospelet.
 
På frågan hur det går att vara boende i det skånska lilla samhället Röstånga och samtidigt ha hela världen som arbetsfält, svarade Carita tveklöst – ”Det fungerar mycket bra”. Tacksamt noterar vi detta.

Rolf Nielsen

Årsmöte 2017 och ocean-kryssning med Siv och Anders Arvelid

Torsdagen den 16 mars avhöll Röstångabygdens Kulturförening sitt nionde årsmöte och ser nu framemot sitt tionde verksamhetsår med en omvald styrelse. Styrelsen utökades med en nyvald suppleant; Johan Nyman. Ordförande för årsmötet var hedersmedlemmen Lennart Lundberg som också fått den aktningsvärda titeln hedersordförande.  Årsmötet var väl förberett och gick som på räls. Styrelsen kunde snabbt omväljas. Årsmötet genomfördes på mindre än en halvtimme.

Därefter följde kvällens föredrag.

Tänk att så underbart lättsamt, så bekvämt och så enkelt bara sitta här på en stol, behagligt tillbakalutad och ändå få se en stor del av världen.

Siv och Anders Arvelid reser och lär, och delar sedan generöst med sig av sina långa resor runt omkring i världen. De har gjort fem kryssningar hittills till de delar av världen som man bäst och enklast når med fartyg.

Senast reste de med ett kryssningsfartyg i Stilla havet – väldens största hav – och besökte bland annat Hawaii och den stora ögruppen Franska Polynesien. Kryssningsfartyget – i den medelstora klassen – bordades i San Diego och efter många dagar till havs gjordes den första landstigningen på Hawaii.

På Hawaii besöktes bland annat minnesplatsen för det japanska överraskande flyganfallet den 7 december 1941, då den amerikanska flottbasen Pearl Harbour till stora delar bombades sönder av drygt 300 japanska flygplan – utan krigsförklaring. Det finns vrak kvar som såriga minne av attacken.

Reseskildringen blev extra intressant då vi också fick ta del av hur livet ombord levdes. God komfort, fantastisk mat och underhållning av varierande art gjorde att sjöresan i sig blev en upplevelse.  Ombord gavs teater, underhållning, dans och föredrag, utöver tillgången till bassänger, motionsanläggningar m.m. Ett angenämt liv ombord helt enkelt, och absolut inte långtråkigt en enda minut.

Ett flertal stopp i övärlden i Franska Polynesien med vacker natur – fantastisk grönska, ananas-  och kryddodlingar (bland annat världens bästa vanilj), fantastiska sandstränder och behagligt klimat (när det inte drar in ett häftigt regnoväder förstås).

En lång återfärd till havs tillbaka till San Diego och sedan, innan flygresan hem, ett par dagar i Chicago, bättre än sitt rykte. En vacker stad med många parker.

En mycket trevlig reseskildring – omväxlande, lärorik och inspirerande!

Rolf Nielsen

Vad är design?

En sprudlande äventyrsresa till spännande länder - med design i bagaget! Reseledare var den entusiastiske och sprallige designprofessorn Kenneth Bringzén.
 
Torsdagen den 16 februari 2017 arrangerade Röstångabygdens Kulturförening en tredimensionell föreläsning (föremål och demonstrationer) med den vittbereste designprofessorn.
 
Kenneth har haft utbildnings- och designuppdrag i många länder. Han har varit föreläsare på universitet, startat designutbildningar och varit anlitad i olika utbildningsuppdrag i många länder. En del exotiska men djärva initiativ av länder i utveckling.
 
Förvånat höjde åhörarna på ögonbrynen över vad de såg och hörde. Fascinerande berättelser om ett skapande som började med en tillfällighet – eller ett möte med människor, ett hittat föremål, eller en återvunnen rest från ett annat användbart föremål, till exempel fallfrukt, skal, skinn eller bark, för att nämna några.
 
Kenneth beskrev livfullt hur han skapar, utan förutfattade meningar och låsningar i konventionella banor, design och form, nya föremål, användbara och roliga, till glädje för många.

Kenneth har uppdrag bland annat från IKEA att skapa nya heminredningsdetaljer och vi fick följa hans livfulla berättelse om hur dessa föremål kommer till. Först som en ohämmad idé i hans hjärna spetsad med fantasi och lust, till experiment med olika material till en färdig prototyp – stol, lampa, livfulla leksaker m.m.
 
Det blev för många av oss en aha-upplevelse då vi lärde oss att inte begränsa vår fantasi, vår lekfullhet, våra vågade steg in i det oförutsägbara.  Levnadskonst till råga på allt!
 
Det blev en lustfylld och trivsam kväll med en mycket underhållande professor med ett stort hjärta och ohämmad fantasi.
 
Tack Kenneth!

Rolf Nielsen

The Long and Winding Road

GOOD EVENING MUSIC LOVERS ...

Ni som var där håller säkert med. En helt magisk och fantastisk kväll - 90 minuter och hela The Beatles låtskatt, karriär och liv i en resa i tid och rum - med Staffan Olander. Det kunde inte ha blivit bättre; publikrekord och glada åhörare!
 
Staffan Olander trollband oss. Vi hade nog våra aningar, men det kunde vi väl inte tro att det skulle bli så spännande, lärorikt och underhållande.

Staffan började från början – hur grabbarna från Liverpool träffades och började spela, först på pubar i sin hemstad och sedan på källarkrogar i Hamburg. Olika tillfälligheter hjälpte dem på vägen. De träffade sin manager – skivaffärsägaren Brian Epstein som lotsade dem till ett skivbolag och mötet med George Martin. Brian ”slipar till” gruppen, som skaffar sig en ny trummis (Ringo Starr) som kan hålla takten och får en ny image – de klär sig snyggt i kostym och hänger undan läderkavajerna och skinnbyxorna.  Deras turnerande karriär var kort från 1963 och ett par år därefter, men sen börjar musikstudiokarriären och de mest kända låtarna skrivs och spelas i studio med stöd av väl sammansatta orkestrar.
 
Det mesta känner vi till, men Staffan hade letat rätt på originaliteter och små guldklimpar som han vaskat fram. Staffan är vår tids främste kännare av The Beatles. Inte för inte har han vunnit både Tiotusenkronorsfrågan och Kvitt eller dubbelt - sänt på TV.
 
Den 25 oktober 1963 blev den dag som Sundsta läroverk i Karlstad fortfarande är mycket stolta över. Jag har varit i skolan, som idag heter Sundstagymnasiet, och sett en minnestavla på skolväggen i aulan. Där avhölls The Beatles första konsert utanför England (de hade i och för sig spelat i Hamburg i sin gröna ungdom) och den första konserten i Sverige. Sedan blev det ett par spelningar till i några svenska städer innan den då tämligen okända gruppen återvände till Stockholm för en inspelning som de sista artisterna i TV-programmet Drop In (30 oktober 1963 på Gröna Lund). Före The Beatles fyra låtar (She Loves You, Twist and Shout, I Saw Her Standing There, plus ett extra nummer) uppträdde  Lill-Babs, Doris, Boris och The Telstars. The Beatles musikstil var något helt nytt och flickorna i publiken var överförtjusta. De kunde ”inte engelska så väl, men killarna var gulliga” sa de när programledaren frågade.
 
NWT:s musikrecensent skrev dagen efter The Beatles framträdande i Karlstad att The Beatles stod för ”amatörmässig hambo”. Han begrep inte bättre, och en kort tid därefter var de världsvana artister och kända över hela världen.
 
Vi som var med torsdagen den 26 februari 2017 log åt den musik vi – många av oss i varje fall – gärna lyssnade till i vår ungdom och fortfarande minns med glädje.

Rolf Nielsen

Nils Ferlin

När vår förening bildades för 8 år sedan ville vi bjuda våra nya medlemmar på något riktigt trevligt och bra. Vi hade då nöjet att kunna engagera Per Sörman som berättare och uttolkare av Dan Andersson, hans dikter och berättelser. Ett mycket uppskattat program med stor publik. Då lades grunden till vår numera relativt stora (144 medlemmar) förening.
 
Nu, den 1 december 2016, ville vi åter igen engagera Per Sörman och bjuda våra medlemmar på en litterär visafton, denna gång om Nils Ferlin, med berättelser om hans liv och hans dikter.

En, med våra mått mätt, stor publik (54 personer) kom och lyssnade på Pärs medryckande sätt att framföra berättelser om Nils och hans liv och framföra tonsatta dikter av densamme.
 
Nils Ferlin dog 1961 och året efter bildades Nils Ferlin-Sällskapet, numera ett av Sveriges största litterära sällskap. Samma år bildades också Dan Andersson-Sällskapet. Dan och Nils var samma tidsandas barn, men med olika uppväxtförhållanden och familjebakgrund. Dan var 10 år äldre än Nils. Dan dog tidigt, redan vid 32 års ålder i en förgiftningsolycka.
 
Nils pappa var journalist vid en tidning i Karlstad. Pappan sökte sig dock till ett nytt arbete i Filipstad som redaktör vid en tidning. Han slutade snart på grund av misstrivsel och sökte sig tillbaka till sitt tidigare arbete i Karlstad. Pappan hittades senare död i Klarälven och man tror att han tog sitt liv. Att förlora familjeförsörjaren var en tragedi för familjen, men särskilt Nils tog faderns död mycket hårt. Nils ägnade sitt liv åt skrivande, men utbildade sig till skådespelare men fick ingen riktigt ordning på yrket. Det blev istället umgänge med likasinnade, författare och konstnärer, som träffades på lokal i Klarakvarteren i Stockholm.
 
Publiken var fängslad och Pär engagerad och kunde inte hitta ett tillräckligt värdigt sätt att sluta på utsatt tid. Programmet drog över tiden lite, men publiken njöt och stimulerade Pär till fortsatt berättade och vissjungande.
 
En magisk och underbar kväll med två stora personligheter; Pär som tolkare av Nils Ferlin som en djupsinnig berättare och diktare.

Tack alla för en fin kväll!

Rolf Nielsen

Mina smultronställen

Att kunna ta med oss våra minnen och upplevelser tillbaka hem och in i bostaden och återskapa dem senare, är fotograferingsteknikens förtjänst. Det är kameran som givit oss denna möjlighet.

Jag tror att det fotograferas mycket mera nuförtiden. Kameran, ett tekniskt underverk, kan idag göras liten, lätt och billig. Kameran kan därför bli allas innehav och möjlighet.

Men betyder detta att vi får och har fler och bättre fotografer bland oss, och blir bildresultat generellt bättre?

Vi fick den 3 november 2016 följa med Arne Olsson på flera naturupplevelser med stöd av fantastiska bilder som vi tjusades av och försatte oss i en sinnlig stämning.

Arnes fyra program handlade om
- Isskulpturer i bäcken hemmavid – när det enkla är det vackra
- Blomstervandring på Öland – orkidéer och blomsterprakt i försommartid
- Fågelsträck vid Hornborgasjön och Tysslingen – svanar och tranor i massor rastar på väg …
- Naturscenerier i Innerdalen i Norge – fantastisk natur och av många ansedd som Norges vackraste dal
 
Tack Arne för en fantastisk bildupplevelse.

Rolf Nielsen

Från Bagdad till NewYork

Eva Thorén hälsades välkommen av Lennart Lundberg med: ETT STORT TACK FÖR SENAST! Han berättade att han för 27 år sedan nämligen deltagit i New York Marathon och blivit inbjuden till generalkonsulatet. Detta uppskattade Eva mycket.

Eva berättade på sitt föredrag den 6 oktober 2016 i Röstånga på ett mycket intressant, engagerat och spirituellt sätt om sina år som diplomathustru till Arne Thorén.

Allt började när hon träffade Arne hemma på Ekebjer, där hon bodde. Han kom tillsammans med någon för att låna något och mötet med Eva föll så väl ut att han vid andra mötet friade till henne och de gifte sig. Det var 1966. Hon följde honom till USA där han var utrikeskorrespondent under många år. 1980 tackade Arne ja till att bli generalkonsul i Chicago, dit de flyttade. När Olof Palme blev FN:s medlare i Iran-Irak-kriget ville han ha Arne som ambassadör i Bagdad och Eva och Arne följde med och stannade i Bagdad mellan 1983 och 1988. Eva gjorde själv inköp på marknader och höll i alla trådar i köket och vid middagar för många ambassadörer och andra gäster. Vid något tillfälle träffade hon också Tariq Aziz som var utrikesminister i Saddam Husseins regering.

Arne blev generalkonsul i New York 1988 och på generalkonsulatet fick Eva organisera och ordna stora middagar för många gäster. Hon berättade om smörgåsbord hon själv varit med att tillaga och sedan bara minuter efteråt tagit emot gäster i aftonklänning och varit charmant värdinna. Vid ett tillfälle hade hon beställt 400 kg renkalvsfilé från Sverige när hon fick veta att ren kan man inte äta. Det är ju renar som drar tomtens släde! Där stod hon med 400 kg kött, men hon fann på råd och döpte om köttet till "artisk hjort" när hon skrev menyn och ingen ifrågasatte vad det var för kött.

 Under åren i New York ordnades det också mottagning för svenska maratonlöpare. Ett år serverades rejäl grov bulle med dryck, vilket inte var så uppskattat, så åren därefter blev det riklig buffé i stället. Efter fyra år i New York flyttade paret hem till Össjö, där Eva fortfarande bor. Arne dog 2003 och är begravd i Össjö.

Monica Larsson

Höstutflykt

Föreningens höstutflykt, som gick av stapeln söndagen den 4 september 2016, gick denna gång till Jällabjär.
 
Vår guide, Sven Jensén, biolog, etnolog och Skånes Hembygdsförbunds ordförande, har som ett av flera intresseområden gärdsgårdar. Sven tog oss med på en kort utflykt till Jällabjär, där vi med hjälp av en föreningsmedlem hade hittat ett område med många och långa stengärdsgårdar.

På plats kunde Sven beskriva hur gärdsgårdar byggdes, och hur lång tid det kunde ta. Sven berättade att det på 1700-talet blev förbud mot att avverka träd för att bygga gärdsgårdar som skydd mot djurens intrång från lösdriften. Gärdsgårdarnas syfte var bland annat att hålla djuren utanför boningshusets omgivning och grödorna.

Efter en lunch i terrängen tog vi oss till Midgårds skola och där fortsatte Sven att med bilder från datorn berätta vidare om gärdsgårdar.
 
En mycket uppskattad utflykt var de 25 deltagarnas samlade omdöme.

Rolf Nielsen

Vårutflykt

Söndagen den 22 maj 2016 genomförde Röstångabygdens Kulturförening en mycket trevlig vårutflykt – en färd i järnvägshistorien.
 
Vi – 20 järnvägshistoriskt intresserade - samlades kl. 10 vid den gamla järnvägsstationen i Röstånga för att lasta in oss i en inhyrd buss (från föreningen Röstånga Tillsammans), körd av den trevlige busschauffören Stig Jensén.
 
Redan i bussen - på väg mot första stoppet i Ljungbyhed - tog våra fantastiskt kunniga järnvägshistoriker Anders Olsson och Anders Lundquist oss med in i järnvägshistorien utmed bansträckningen Eslöv- Röstånga- Klippan. Vi fick följa hela historien från järnvägens tillblivelse – från diskussioner och beslut till invigningen - fram till det trista beskedet om sträckans nedläggelse.
 
Vårt första stopp var Husarbron i Ljungbyhed, där vi ännu kan se spåren som ligger kvar härifrån till Klippan och som idag används för dressinfärder. Husarbron tillkom på en husarregementschefs krav om en planskild korsning som skulle säkerställa kavalleriets tillgång till vatten för hästarna i Rönne å. Järnvägen passerar här över marken och vägen under bron.
 
Färden gick vidare via järnvägsområdet vid stationshuset i Ljungbyhed till ett kort stopp vid banvaktstugan.
 
Vidare till Stationen i Skäralid.
Här blev det en trevlig lunchpaus i det fina sommarvädret samtidigt som Anders och Anders målande gav oss en bild av järnvägslivet kring stationen. Vi kunde studera plankartor över stationsområdet, läsa lokförarens manualer och ta del av tidtabeller – alla i original.

Återfärden till Röstånga gick via ett kort stopp vid banvaktstugan i Allarp och därifrån vidare till Stationen i Röstånga. Oväntat och glatt överraskande fick vi njuta till herr Isbergs skönsång, som gladde oss särskilt.
 
I Stationshuset visade Anders och Anders bilder (svartvita) från olika bildarkiv och det var inte svårt att se framför sig hur livet kring järnvägen gestaltade sig fram till järnvägens nedläggelse år 1961.

Det blev en mycket givande dag som vi har anledning att minnas länge. Våra mycket kunniga guider bidrog till en fin historisk resa utmed järnvägsminnena.

Rolf Nielsen

Astrid - allrakäraste

Torsdagen den 28 april 2016 gästades Röstångabygdens Kulturförening av Margareta Bengtsson, som tidigare pedagog vid barnavdelningen på Helsingsborgs bibliotek mycket intresserad av barns läsning och berättandet som fängslande kraft för barn.

Margareta, som intresserat sig speciellt för Astrid Lindgrens liv och författarskap, guidade oss engagerat genom Astrids liv och hennes fantastiska berättelser som roat barn världen över.

Astrid Lindgren finns som nr. 18 och enda svensk på UNESCO:s lista över världens mest översatta författare.  Internationellt är hon en av Sveriges mest kända svenskar jämte Alfred Nobel, ABBA, August Strindberg och Ingemar Bergman.

Vi fick följa Astrid från hennes första levnadsår, uppvuxen i en harmonisk småländsk familj i Vimmerby, och som vi nu förstår, har inspirerat henne i hennes författarskap. Hon och hennes äldre och yngre syskon kom alla – enligt fadern – att arbeta med ord. Astrid börjad vid Vimmerby tidning som tillfälligt anställd journalist och fortsatte som skrivande kontorist i Stockholm. Hon fick två barn, Lars och Karin.  Karin, den yngsta, fick höra sin mamma Astrid berätta de mest fantasifulla berättelser vid sängen inför nattvilan. Det var Karin som gav namn till Pippi Långstrump. Inspirerad av sin berättartalang började Astrid sitt barnboksförfattande. Och resten känner vi väl till.

Astrid menade att ”en bra bok ska vara som en gädda, först en spetsig och skarp nos, så ett matnyttigt stycke och till sist en snärtig stjärt.”

Astrid menade också att ”En barndom utan böcker, det vore ingen barndom. Det vore att vara utestängd från det förtrollande landet där man kan hämta den sättsammaste av all glädje”

Ett mycket trevligt föredrag om en vanlig kvinnas livsöde, men med en ovanligt stor fantasi och fantastisk berättarförmåga som gjorde henne till en av Sveriges mest lästa författare.

Tack Margareta för en mycket trevlig kväll!

Rolf Nielsen

Årsmöte 2016

Den 17 mars avhöll föreningen sitt årsmöte.

Lennart Lundberg valdes att leda årsmötesförhandlingarna. Dessa avklarades snabbt, och efter bland annat diverse val till ny styrelse samt beslut om bokslut och verksamhetsberättelse, övergick kvällen till ett föredrag av Rolf Nielsen, omvald ordförande för 2016.

Rolf berättade och visade bilder från en av sina polarfärder – Svalbard.

Svalbard omnämns i Isländska skrifter redan 1194 ”Svalbardi funndi”. Svalbard betyder landet med kyliga kuster. Willem Barents läser skrifterna 1594  och deltar sedan – på holländska statens uppdrag – som lots på tre av landets fyra färder norrut i syfte att finna sjövägen Nordostpassagen. Under Barents tredje resa norrut, upptäcker han år 1596 Björnön och något senare Spetsbergen (landet med de spetsiga bergen).  Spetsbergen ingår som en (och den största) ön i ögruppen Svalbard.

Svalbard är ett högarktiskt örike på 63 000 kvadratkilometer, det vill säga att ögruppen är en och en halv gång större än Danmark. Efter Versaillesfreden 1920 sattes ögruppen under norsk förvaltning. Ett traktat – Svalbardstraktatet – upprättades och undertecknade stater har rätt till näringsfång och vistelse på Svalbard utan visum.

De första 300 åren var en fångstperiod. Ett engelskt bolag skaffade sig monopol på valfångst. Först var det dock valrossjakt och sedan valjakt. Engelska och holländska jaktbolag (baskiska valfångare anlitades) kom ofta i strid med varandra om konkurrensen om valfångst och de bästa fångstplatserna. Många namn på Spetsbergen vittnar om holländarnas intresse för ögruppen: Amsterdamön, Smeerenburg , Barentsburg. Under 1700-talet var det en rysk fångstperiod då pomorer anlitades som som fångstmän. Från mitten på 1800-talet var det en norsk fångstperiod med ensamma fångstmän som årsvis bodde i hyddor utmed Svalbardkusterna. Det jagade viltet; valross, val, svalbardsren, polarräv och isbjörn jagades till nära utrotning. Viltet är idag fredat genom jaktförbud.

Mineralbrytning – främst stenkol – inleddes från 1860. Kol bryts än idag, men är i avtagande och flera (6) av centralorten Longyearbyens 7 kolgruvor är numera nedlagda. Kol bryts vid den ryska bosättningen Barentsburg och vid den för detta svenska kolgruvan Sveagruvan (numera norsk). Många svenska polarexpeditioner har genomförts till och på Svalbard, liksom många försök att nå Nordpolen med utgångspunkt från Spetsbergen – Andrées luftfärd med ballongen Örnen, Amundsens och Nobiles luftskeppsfärder med farkosterna Norge och Italia (1924 och 1926). Andrées luftfärd liksom Nobiles slutade med kraschlandning på polarisen.

Idag bor det fler utlänningar än norrmän på Svalbard. Det är bara Ryssland som förutom Norge bedriver verksamhet på Svalbard. De bofasta finns i Longyearbyen – grundad 1906 – Barensburg och i forskarbyn Ny Ålesund.

Över hälften av Svalbards yta är idag fredat som nationalparker och naturreservat.

Longyearbyen är centralort och administrativt centrum. Här finns världens nordligaste universitet, ett fantastiskt polarmuseum, en fröartbank och en mycket avancerad klimatforskning m.m. Flygplatsen anlades 1974.

Rolf Nielsen

Skillingtryck

Torsdagen den 18 februari 2016 gästades föreningen av Maria Jönson, kantor och kyrkomusiker från Stehag.
Maria tog oss med på en musikalisk resa tillsammans med skillingtryck och berättelser om dessa intressanta nedtecknade visor.

Vad är ett skillingtryck?
Det är sedelärande berättelser om livets olika prövningar, sjukdomar, svek och försmådd kärlek, men också glädjefyllda berättelser om lycka och sann kärlek. Berättelserna framfördes ofta sjungandes (muntligt överförda), men texterna nedtecknades och gavs ut i tryckt format.

Skillingtryck gavs främst ut under 1800-talet och kostade då 1-2 skilling per tryckt blad, därav namnet.

I Sverige fanns skillingmynt under tiden 1550 -1855, och 1776 stadgades att varje riksdaler skulle fördelas i 48 skillingar.

Det finns ca 25 000 svenska skillingtryck som är kända och de allra äldsta är från 1500-talet. Genren upphörde vid tiden för första världskriget.

Skillingtryck sjungs fortfarande av bland annat Maria, men också exempelvis Maritza Horn, och på sin tid Lennart Kjellgren och Gunnel Nilsson i Malmö-TV:s Bialitt – ett skånskt underhållningsprogram på 1960-talet.

Rolf Nielsen

Färden till Tindouf

Torsdagen den 21 januari 2016 gästades föreningen av Bengt ”Pim” Lundqvist som inlevelsefullt delade med sig av sina upplevelser med stöd av korta filmavsnitt och ett engagerat berättande.
 
Ett flertal inskaffade, begagnade, men reparerade ambulanser skulle levereras till ett läger i Algeriet för flyktingar från Västsahara.
 
Vi fick följa hans och de andra ideella chauörernas äventyrliga färd till byn Tindouf - en färd på mer eller mindre bra vägar i 500 mil - dit ambulanserna skulle levereras.

Ambulanserna var en gåva från välgörenhets-organisationen Emmaus till ett folk i flykt, fördrivna från sitt hemland på grund av en meningslös och svårförstådd konflikt.
 
Färden dit var lång; genom Europa via Tyskland, Frankrike och Spanien före överskeppningen till Algeriet, och sedan med algerisk poliseskort till Tindouf och de tacksamma mottagarna i flyktinglägret.

Vi blev alla mycket berörda av de ideella arbetsinsatserna under en lång, inte helt riskfri, och tröttande fordonstransport. Vi förstår att det blev ett starkt minne för livet och en glädje att kunna göra så konkret nytta för behövande människor i armod.

Rolf Nielsen

Guldmakeri och kärlek

Torsdagen den 26 november 2015 gästades föreningen av Kristina Backe som berättade, sjöng och spelade om Sophie Brahes liv – för de flesta av oss ett relativt okänt livsöde.

Som vanligt – skulle man kunna säga – har dugliga kvinnor hamnat i skuggan av män. Vi kan och har lärt oss mycket om Tycho Brahe, Sophies bror, men om henne, vars gärning och livshistoria är minst lika intressant som broderns, kan vi betydligt mindre om.

Föredraget var riktigt spännande och förgylldes med Kristinas sånger och gitarrspel.

Sophie hade otur med äktenskap, och ekonomiska bekymmer till råga på allt, men likväl tog hon sig ur besvärligheterna med värdighet och god tro på livet. Hon blev gammal efter den tidens mått.

En mycket givande och trevlig kväll som säkert inspirerade många till att vilja lära mer om Sophie Brahe.

Bland besökarna kunde vi också glädjas åt en hitrest Venbo med särskilt stort intresse för Tycho och Sophie Brahe. Han kompletterade med en hel del spännande information om en gravöppning som gjorts i syfte att förstå Tycho Brahes dödsorsak. En del har trott att han blev förgiftad, men det betvivlar de som nu undersökt kvarlevorna bättre.

Rolf Nielsen

”När kavalleriet lämnat övningsområdet tog flygarna över”

Torsdagen den 29 oktober 2015 hade föreningen förmånen att få ta del av ett föredrag av flyghistorikern Sven Scheiderbauer.

Sven är en av landets främsta  flyghistoriker och vad han inte vet om flygets historia och utveckling är det nog få andra som vet något om.

Svens föredrag hos oss handlade om - och på vår begäran  - flygvapnets tid på Ljungbyhedsfältet  och de flygpionjärer som haft fältet som bas,  bland andra Enoch Thulin med sin flygskola. Som elev hos Enoch Thulin fanns flera personer som vi fortfarande minns, och den vi minns bäst är Elsa Andersson.

Elsas flygarliv blev sedermera filmatiserat av Jan Troell i filmen Så vit som en snö.

Sven berättade också om de olika flygplan som flygvapnet efter hand skaffade, och som elever utbildades för på Ljungbyhed.

Vi fick lära mycket (så vi knappt kunde hänga med) om många flygplansmodeller och skolchefer och deras olika personligheter, egenheter och smeknamn, samt deras specifika betydelse för utbildningen vid Ljungbyhed. Många anekdoter kryddade föredraget och lockade till skratt.

Svens föredrag slutade med flygskolans avveckling och vi har förstått att ett mycket bra flygfält och en bra utbildning avvecklades alltför hastigt, trots sakkunnigas protester - och med sorg i hjärtat.

En gång i tiden var svenskt flygvapen ett av världens främsta i antalet flygplan i förhållande till landets storlek; det fjärde största i världen. Men det är nu länge sedan.

Rolf Nielsen

”När Evert Taube lockade mig ut på sjön”

berättade Leif Persson om, torsdagen den 24 september 2015, i ett spännande och intressant föredrag på Midgård skola.
 
”Det finns två slags människor som går på sjön; busar och mördare”, sa Leifs mor till honom när han berättade om sina planer. Trots dessa förmaningsord gick Leif Persson till sjöss med fraktfartyget S/S Irene i början på 1950, efter att han fått sin Sjöfartsbok utfärdad av Sjömanshuset i Helsingborg. Kraven var höga för att få sin Sjömansbok; både lämplighets- och nykterhetsintyg, samt smittkoppsvaccination, krävdes.

Fartyget, som var ett ångfartyg, seglade från Helsingborg över Skagen och Skottland, förbi Isle of Man till Preston i England, där delar av lasten med kiselsand lossades. Seglatsen tog 7 dygn och vädret var riktigt tufft på Nordsjön, men efter en minst sagt rejäl sjösjuka under denna seglats har Leif aldrig varit sjösjuk.

Leif arbetade i maskinrummet som maskinelev för 29 brittiska pund i månaden, varje dag på sjön från klockan 16 till 20, sov till klockan 4 och arbetade därefter från 4 till klockan 8. Mat och logi ombord kostade 1 pund och 5 shilling per månad.
 
Det var en mångkulturell besättning ombord med spanjorer, portugiser, tyskar, svenskar, argentinare och en dansk.
 
Lossningen i Preston tog 7 dygn beroende på den långa kön av båtar som skulle lossa, vilket gav besättningen möjlighet att utforska stadens liv. Efter lossning fortsatte fartyget söderut till Mostyn i Wales där resten av lasten lossades.
 
Från Mostyn gick man till Kongsmoen i Norge för att lasta mer kiselsand, innan man åter seglade till Helsingborg där Leif mönstrade av.
 
S/S Irene var 80 meter lång och 16 meter bred, och slutade sina dagar i Italien där hon höggs upp på ett varv på 80-talet.
 
Vi tackar Leif för hans alltid inlevelsefulla och minnesvärda berättelser om livet förr och nu!

Mikael Pehrsson

Röstångabygdens Kulturförenings vårresa till Ljungbyheds militärhistoriska museum

Från slutet av 1600-talet har infanterister, dragoner och husarer övat på Ljungby och Bonnarps hedar.
Under senare halvan av 1800-talet var detta en av Europas största exercispaltser. Vid stormötet 1860 deltog två kungar, Karl XV och Fredrik VII, tillsammans med 8000 hästar och 14000 man.

Första gången en svensk flög med ett svenskbyggt flygplan var den 16 oktober 1910 då Hjalmar Nyrop lyckades komma i luften på Ljungbyhed
Här förlade Enoch Thulin sin flygskola. Mellan 1915 och 1920 utbildades här 101 aviatörer. Den sista var Elsa Andersson, Sveriges första aviatris.
Flygvapnet har här grundutbildat 5200 militära piloter mellan 1926 och 1998.

Söndagen den 10 maj 2015 gjorde 12 medlemmar ur Röstångabygdens Kulturförening sin vårresa till Ljungbyheds militärhistoriska museum inne på fd flygflottiljens område.

I en vacker byggnad – fd husarofficersmässen - från 1860-talet (byggnadsminnesförklarad) är idag iordningsställt ett spännande och intressant museum, som speglar alla militära verksamheter som haft Ljungbyhed som övningsområde (inkl Bonnarps hed).

Våra mycket inspirerade guider, Lennart Andersson och Bill Rosander gav oss intressanta ”historiska bilder”, anekdoter och episoder - dråpliga och roliga - från de personligheter som varit officerare eller annat manskap i försvarets tjänst.

Vi tackar Lennart och Bill för en utmärkt guidning.
Den medförda kaffekorgen kunde avnjutas i intilliggande underofficersmässan.En mycket trevlig söndagförmiddag.

Rolf Nielsen

I ostarnas värld

Torsdagen den 26 mars 2015 arrangerade Röstångabygdens kulturförening ännu en trevlig och berikande förläsningskväll på Midgårdsskolan. Kvällens föreläsare var Monica Oldsberg och hon berättade kunnigt och inspirerat om ost till vardag och fest. Monica äger och driver en mycket uppskattad och välsorterad ost och delikatessaffär i Höganäs.

Först lät Monica oss följa hennes väg till ostaffären i Höganäs. Av en tillfällighet blir hon sommaranställd på Strandhotellet i Arild. Efter fortsatt anställning och efter några år får Monica tillfälle att överta verksamheten, och driver den framgångsrikt under 20 års tid. Monica säljer sedan hotellrörelsen och förverkligar sin dröm om en ostaffär. Kunderna ”känner hon såsom sina gäster från hotellet”

Monica lotsar oss sedan genom ostarnas värld. Hon berättar om hur ostar blir till, hur ostlöpen torkas ut, hur osten formas, vänds i kylförvaringen och lagras under många månader, då smaken mognar under lagrings-processen. Vi lär oss att ju längre en ost är lagrad desto mera smakrik blir den. Man kan lagra ost själv om ytskiktet kan hållas tätt.

Vi provsmakade tre olika ostar: Getost –Gruyereost, en hårdost med liknande egenskaper som Emmentalerost och till sist en synnerligen vällagrad Prästost. Vi fick veta hur en ostbricka bör vara sammansatt och vilka drycker som passar bäst till olika ostar. Framförallt ska inte för många ostar konkurrera om smaker på samma ostbricka.

Många frågor visade på ett mycket stort och ”vetgirigt” intresse för ost och matkulturen som omger ost – frukostostar och dessertostar.

Till skillnad från många andra ostbutiker har Monika satsat på ett stort antal dessertostar i förhållande till det som benämns frukostostar.

Svenskar är de som ligger på första plats med högst konsumtion av hårdostar med 13 kg per person per år.
Den totala ostkonsumtionen per person och år ser ut så här i Europa:
Grekland 29 kg (Fetaosten bidrar)
Frankrike 25 kg
Danmark 23 kg
Tyskland 22 kg
Italien 20 kg
Finland 19 kg
Sverige 18 kg

Monica har uppklyft våra hjärtan till ostarnas himmelrike. Nöjda åhörare tackade Monica.
Rolf Nielsen

Gravar och stora stenar

Här kommer ett litet utflyktstips till er som tycker om vår allra tidigaste historia. Undertecknad och Anita Ockborn gjorde ett tidigt vårbesök till Gillhög, Kävlinge kommun.

Gillhögs gånggrift är ett av Skandinaviens äldsta bevarade byggnadsverk. Gånggrift är en stenkammar-grav eller megalitgrav (av grekiskans mega - stor, och lithos - sten.)

De byggdes i perioden 4200 - 1800 f.Kr. (yngre stenåldern) av jordbrukande och boskapsskötande människor.

Gillhög är en av Skånes bäst bevarade gånggrifter. Den finns strax bortom Center Syd, ca 2 km på vägen mot Barsebäcks hamn, vänster sida nära vägen. Högen har ett dominerande läge vid Öresund och från platsen ser man Malmö, Köpenhamn och Landskrona.

En sådan här gånggrift användes till mer än en begravning. Genom den långa gången kommer man in i en gravkammare som är nästan 6 meter lång. I mitten är det ståhöjd för de allra flesta.

Det finns omkring 17000 megalitgravar i norra och västra Europa. De äldsta byggdes i Bretagne omkring år 4800 f. Kr. Ett land med många megalitgravar är Danmark.

En megalitgrav har en stenbyggd kammare. Taket består av ett eller flera stenblock. Oftast är stenkammaren täkt av en jordhög eller ett stenröse. Trots stenåldersfolkets brist på moderna lyftkranar så klarade de av att hantera block på mer än 25 ton. I Frankrike och Irland så stora som 90 ton och allra värst i södra Spanien med block upp till 300 ton.

Bo Lilja

Kvärk - torpen som försvann

Kulturlandskapsgruppen har många projekt att arbeta med. Ett av dem är att kartägga och beskriva torpen i Kvärk (läs före detta torp - finns inte så mycket kvar fysiskt men historien och historierna runt dessa torp är desto mer spännande).

En dag innan sommaren var delar av kulturlandskaps-

gruppen ute i Kvärk och "vände på varje sten" för att konkret få en bild av torpens storlek, läge, var eldstaden stod, brunn... En liten omväxling mot att studera äldre kartor, foton och berättelser.

Det alla slogs av var hur snabbt torpen "försvunnit" och hur lite som återstår. Där flera torp hyst både liv och verksamheter bara ett antal decennier tidigare.

Våra kulturtidskrifter

Här finner du artiklar i pdf-format från våra tidskrifter.

Nr 1 från 2009:

Hela tidskriften som pdf i 2 delar.

Del 1

Del 2

Ingående artiklar

Villa Ljusdal

Nils Nilsson och gengastaxin i Konga

Röstånga Gästgivaregård

Jällabjär

Året är 1915

Skånes blomsterkung Nils Lilja

Anekdoter från Röstånga

En lycklig separation?

Nr 1 från 2010:

Konstnären Per Gummeson1858-1928

Om bina i Röstånga

Fridhem i Ask

Äktenskapsrådgivning i Röstånga

En aprildag vid Lilla Bäljaneå

Stora Hjortaröds mölla vid Lilla Bäljaneå

Röstånga idrottssällskap – 80 år

Röstånga-krönika

Varje kyrkbygge kräver minst ett människoliv

Kulturtidskrift för Röstångabygdens Kulturförening Nr 1, 2010. Årgång 2

Nr 2 från 2010:

Dahlian och Rudbeckian

Från Röstånga Gästis till konsul Olsson

Inlandsvägen genom Röstånga

Några bebyggelser i Röstånga gamla sockenområde

Torpvandring med Kulturlandskapsgruppen

Teatergruppen Tibbe 25 år

Karl Pettersson, "Kalle P"

Nr 1 från 2011:

Blinkarpshemmet

Stigar, vägar och broar i Röstångabygden

Från smedja till båtvarv

Urds gåva

Krono Skatte Rusthållet Dufweskog i Röstånga socken

Från Godtemplarhuset till Röstånga Bygdegård

Vem var "skomagaren" i Härsnäs?

Ett "sorgligt" 50-årsminne

Nr 2 från 2011:

Ett gammalt handelshus i byn

Från torpruin till levnadsöde

Järnvägen i Röstånga

Mina Röstångabilder från 40-talet

När världen skulle förgås

Kamp i Röstångabygden

Om Odensjön

Vad jag minns av min "ljuva ungdom"

Västergårds kalvhage

En trogen konstnärsgäst

Nr 1 från 2012:

Den stora kulturdialogen

Kulturväxter med "djupa rötter".

BISTRÖ - för bygden i tiden

Gamla tider i Röstånga, misär eller idyll?

Röstånga – en skidort med anor

Lena Jenny Malmsjö

”Min ljuva ungdomstid” del2

Från antikviteternas underbara värld.

Nr 2 från 2012:

1:a sidan

“Min ljuva ungdomstid” Del 3

Röstånga Sommarland

En kulturträdgård mitt i byn.

Brev från Karin Björklund till föräldrarna

Kaolinet

Häradsvägar

Fricks spettkaksbageri

Carl Risberg

Jorden runt med ritstift

Nr 1 från 2013:

1:a sidan

Kraften i vattnet

Blinkarps sanatorium

Några glimtar från folklivet i det gamla Ask

Hanna Danielsson

En torphistoria

Närkontakt med bygdens arkeologi

Scoutminnen

Bockastenen

Gottfrid Olsson – Röstångakonstnären

Nr 2 från 2013:

1:a sidan

Minnen från Risbergs smedja

Ett gammalt hus i Härsnäs

Borrkärnan från Odensjön - Från arktisk tundra till skogslandskapets tidiga utveckling.

Röstångabygdens kulturförening 5 år

Giftmordsdrama i Röstånga för mer än 280 år sedan

Röstångas vackraste trädgård

Kulturlandskapet - en studiecirkel vid Röstångabygdens kulturförening.

Nils Palmquist – Palmquists Elektriska

Rusthåll och indelta soldater i vår bygd

Kjell Nilssons Röstångabilder

Nr 1 från 2014:

Riksdagsmannen "Hasse" Petersson
 

En vädur, vad är det?
 

Tandemtrampande tonårstöser.
 

Björkhäll
 

När Greta Garbo gästade Gästis
 

Alexander - Yrke: Fotbollspelare
 

Ett svårt supervalår?
 

Röstånga friluftsbad 50 år.
 

Göingeboken
 

Omnibussen

Nr 2 för år 2014:

En av Sveriges äldsta Morgan-bilar
 

Hovpredikanten Per Schytténs levnadsöde
 

Röstångabygdens textilkonst
 

Ordningsstadga för Röstånga Municipalsamhälle
 

Jöns Hallenborg 1817 - 1899
 

Maria von Platen 1871 - 1959
 

Julavaga
 

Årets kulturpristagare
 

Ett fotografi av Maria Smedberg

Konga föreläsningsförening - 60 år

I nummer 1 för år 2015 kan du läsa om följande:

Röstånga Röda Korskrets

Änglahunden och Ask marknad

Sven D Sonesson, 1909 – 1983

Billingeminnen

Mjölkhanteringen i Röstånga

Bryggerier i Röstånga

Edvin Persson - en Härsnäsprofil

I nummer 2 för år 2015 kan du läsa om följande:

Röstångabygden i snapphanetiden

Donationsskulpturerna

Målaremästare Franke - en Röstångaprofil

År 1927

Svarta frun på Knutstorp

Bordtennis i Röstånga åren 1955 - 1962

Statsministermöte i Röstånga

Alla dessa konstnärer

Riksspelmannen Per J Berndtsson

Mina minnen från Metropol

I nummer 1 för år 2016 kan du läsa om följande:

Lin och gamla brytestugor i Röstångabygden

Susanne Jardeback, konstnär

Villa Solbacken, Röstånga

Läslustan på Röstånga bibliotek

Stockamöllans Industrimuseum

Tankar kring några träd

Vagnmakarelärlingen ifrån Röstånga som fick världen till sitt arbetsfält

Föjers fotoateljé

Ethel Eliasson jubilerar

Vart tog golfbyxan vägen?

Kongaö säteri och Jarl Kulle

En klassresa

Ett skolfoto berättar

I nummer 2 för år 2016 kan du läsa om följande:

Skogssjön - en liten naturpärla i Röstånga by

Graptoliter - geologiska tidsmarkörer

Röstånga vid 1800-talets mitt

Behandlingen av det onda och det goda i konsten

Några glimtar från det gamla Röstånga

Askart - Ingrid Forfang

Årets kulturpristagare

Berättelsen om Röstånga Ridklubb

De första människorna i Röstångabygden

Sven-Åke Persson

När det sparkades boll i Nackarpsdalen

Far e misstroen

I nummer 1 för år 2017 kan du läsa om följande:

Rusthåll och indelta soldater i vår bygd - några noteringar

Tankar kring några fåglar i vår närhet

Vi kom 72

Några bilder från det gamla Röstånga

Mölleriket vid Rönneå

Röstånga igår - Röstånga idag

Vykort från Röstånga

Orion Righard, konstnär

Ölutkörare Nilssons fosterbarn

I nummer 1 för år 2018 kan du läsa om följande:

Röstånga kyrkliga arbetsförening

Folkliv i Röstånga mölla på 1890-talet

Måns Sjöberg, konstnär

Dikningsföretag

1930-talets Röstånga

Ögonblicksbilder från Kolema Nr.1

Insekter och det gröna kulturarvet

Husets fader

Företagare i Röstånga

Manfolk bler lätt bedrana...

I nummer 2 för år 2018 kan du läsa om följande:

”Tuves fiskedammar” och ”Staffamöllan”

Barnundervisningen i gången tid

Tio år med grön kultur och svampsoppa

Bygdens konstnärer

Röstånga under 1940-talet

Gamla omnibusslinjer

”Ulriksahused” - ett fall med historia

Ögonblicksbilder från Kolema II

Röstångabygdens kulturförening 10 år

I nummer 1 för år 2019 kan du läsa om följande:

Klockare Lilja- en egensinnig men skicklig botanist

Anteckningsbok

Ett drama vid gamla landsvägen

Den gåtfulla milstenen vid Midgård

Röstånga gamla by och laga skiftet

Episoder från ett lantbruk i Härsnäs

Dolken i håsan

Rallaté och en basaltformation

Ögonblicksbilder från Kolema III. Kalaset

Året är 1956

I nummer 2 för år 2019 kan du läsa om följande:

Ugglaröd Gård och ”Ularödalen”

Röstånga Sparbank 1872 – 1997

Ollonborren - en föga romantisk skalbagge

Skogsfest i Nackarpsdalen

Vad betyder Kolema?

Maja Bergström-Svahn

En nitisk trädgårdsodlare

Ethel Johannesdotter-Eliasson in memoriam

När Hasse o Tage gästade Röstånga

Våra visor på Onsjömål

I nummer 1 för år 2020 kan du läsa om följande:

Vår gröna planet: Röstånga på evolutionens världskarta

Rögnarödskon

Andreas Kurtsson på Röstånga Konsthall

Herrevadskloster – Remontdepå

Historien om en bilverkstad

Vattnet - Röstångas nationaldryck

Ögonblicksbilder från Kolema: IV. Begravningen

Ask stuteri

Fru Eleonora på Duveskog

I nummer 2 för år 2020 kan du läsa om följande:

Ola Pettersson i Ask

Röstånga Provinsialläkardistrikt

Härsnäs Tillsammans

Ulla Frick – en mångsidig konstnärssjäl

Allting heter någonting
Med Kolema i blickfånget

Maria E Harrysson

AB Odensjö och Röstånga Gästgivaregård

Vårt dagliga bröd

I nummer 1 för år 2021 kan du läsa om följande:

Röstånga

Metropol

Snickaremästare Nils J Persson i Ask

Att fria sig med tolvmannaed

Historien om några träfigurer

Pianots historia

Callmer vid kyrkan

Skoljubileum i Ask 1957

Från ax till limpa

Landskrona var vår köpstad

I nummer 2 för år 2021 kan du läsa om följande:

Röstånga bibliotek

Biblioteket i Ask

Med häst och vagn 1797

Från ax till limpa - rättelse

Rusthållarna på Blinkarp

Auktion på barn och fattighjon i Röstånga

Kantor Strandquist

Mästarna och deras instrument: Bach och pianot

Traditioner och folkliga föreställningar om några fåglar och däggdjur i vår närhet

När "Jordbrukets apostel" gästade vår bygd

I nummer 1 för år 2022 kan du läsa om följande:

Dahlbergs torp

Maskrosen väcker känslor

Från marknadsplats till "mackaffär"

Onsdagskväll i Gästis Park, Röstånga

Halmbindning

Häradsgränsen genom Röstånga socken

Farmor och farfar i Ask

Ett gammalt handelshus i byn

Fler och fler besök på vår Hemsida rbkultur.se

Under år 2014 besöktes hemsidan 19793 gånger och det tittades på 48071 sidor. I snitt blir det 54 besökare varje dag under året och att det lästes 131 sidor varje dag under de besöken.

Under år 2013 besöktes hemsidan 15063 gånger och det tittades på 43438 sidor. I snitt blir det 41 besökare varje dag under året och att det lästes 119 sidor varje dag under de besöken.

Under år 2012 besöktes hemsidan utav 11347 besökare och de tittade på 26298 sidor. I snitt blir det 31 besökare varje dag under året och att det lästes 71 sidor under de besöken.

Under år 2011 besöktes hemsidan utav 8462 besökare och de tittade på 19889 sidor. I snitt blir det 23 besökare varje dag under året och att det lästes 54 sidor under de besöken.

Höstprogram 2024

Amanda och Cecilia träffades och började spela tillsammans när de båda gick masterutbildningen vid Musikhögskolan i Malmö. Cecilia studerar idag diplom/solist vid konservatoriet i Köpenhamn och Amanda är verksam som tvärflöjtspedagog och frilansande flöjtist. Deras repertoar består av blandad klassisk musik, både kända och mindre kända verk, med inslag av tango och svenska folkvisor. 

Plats: Röstånga församlingshem

Entré: 50 kr för medlemmar och 70 kr för övriga, inkl. kaffe/te och närproducerat bröd med pålägg.

En föresläsning med Björn Ylipää

"Jag satt i ett älgjakttorn och såg de förfallna ladorna på myren. Där och då upptäckte jag att det finns spår av mina egna rötter där ute. Det blev början på min fascination för myren och jag upptäckte djupet i vårt språk.”

Föreläsningen handlar delvis om myrens betydelse inom den tornedalska kulturen. Myren blir även en metafor för livet, att våga gå ut där och sjunka men också kravla sig upp och gå vidare. Han visar även upp illustrationer som konstnären Miriam Vikman skapat till boken.

Björn är en del av den tornedalska berättartraditionen som innefattar humor men även andra berörande ämnen.

”Ei saa valehtella, mutta piiain mie muistaan vähän väärin.”

Plats: Röstånga församlingshem

Entré: 50 kr för medlemmar och 70 kr för övriga, inkl. kaffe/te och närproducerat bröd med pålägg.

En förändringsprocess av det skånska landskapet började omkring 1950. Sverige hade klarat sig relativt helskinnat från andra världskriget som förött stora delar av övriga Europa. Den tekniska och ekonomiska utvecklingen hade ännu inte riktigt tagit fart, men flera ansenliga förändringar i landskapet började synas, vilket oroade den tidens natur- och landskapsvårdare. En av de mer hängivna vid denna tid var professorn i botanik vid Lunds universitet, Henning Weimarck. Tillsammans med sin son Gunnar, som då var 15 år, reste han under flera år runt i Skåne för att med kameran skapa ett tidsdokument över det skånska landskapet.

Sextio år senare har Sven Persson följt i deras fotspår och rest runt för att åter fotografera samma platser. Tack vare dessa bilder kan vi nu följa hur dramatiskt det skånska landskapet har förändrats under 60 år. En förändring som fortgår och där det är viktigt att minnas vad som skett för att kunna påverka vad som kommer att ske. Lennart Olsson bistår med sina kunskaper om jordbrukets förändring under de senaste 50 åren.

Vårprogram 2024

Torsdagen den 25 april 2024 kl. 18.30

Om jordbruket som ger hopp för Afrika - och för oss

Madeleine Fogde är bland annat programchef för Swedish International Agricultural Network Initiative (SIANI) och hedersdoktor vid SLU. Madeleine har större delen av sitt yrkesliv arbetat med frågor kring  landsbygdens utveckling – särskilt i Afrika söder om Sahara.

I en värld av överflöd, där tillräckligt med mat produceras för att mätta alla på planeten, borde hungern ha förpassats till historiens bakgård. Klimatförändringar, pandemier som covid-19, ojämlikhet och inte minst konflikter gör dock att en av tio människor globalt fortfarande går till sängs hungriga och att svält är ett överhängande hot för miljontals människor, inte minst i Afrika.

Plats: Midgårds skola, Röstånga

Entré: 50 kr för medlemmar och 70 kr för övriga, inkl. kaffe/te och närproducerat bröd med pålägg.

Varmt välkommen!

Torsdagen den 21 mars 2024 kl. 18.30

Årsmöte

Efter årsmötet får vi en Reserapport från Mexiko av Anita Ockborn, som berättar om och visar bilder från sin vistelse i landet i vintras.

Plats: Midgårds skola, Röstånga
 
Entré: Fri entré. Vi bjuder på kaffe/te och närproducerat bröd med pålägg.

Varmt välkommen!

Torsdagen den 22 februari 2024 kl. 18.30

Den blomstrande köksträdgården

Anette Nilsson på Boäng berättar och visar bilder hur du kan planera för en vacker och produktiv odling med både blommor och grönsaker.

Det blir många handfasta råd om planering, jordförbättring, plantuppdragning och tips på odlingsvärda och vackra sorter. Skapar man fin och näringsrik jord till sina grönsaker får man en fantastisk jord till sommarblommor också.

Se bilder från de olika odlingsåren och börja planera din egen potager.

Plats: Midgårds skola, Röstånga

Entré: 50 kr för medlemmar och 70 kr för övriga, inkl. kaffe/te och närproducerat bröd med pålägg

Varmt välkommen!

Torsdagen den 25 januari 2024 kl. 18.30

Karatofta - 50 år senare

Karatofta är ett samlingsnamn på ett naturområde 1,5 km nordost om Svalövs tätort. En grupp inom Fältbiologerna inventerade området i början på 1970-talet. Resultatet presenterades i Karatoftaboken som kom 1978. Nu har Naturskyddsföreningen i Svalöv gjort om inventeringen, använt sig av nya historiska källor och noterat i första hand förändringar i naturen under 50 år. Roland Lyhagen berättar mer för oss om Karatofta - 50 år senare.

Plats: Midgårds skola, Röstånga

Entré: 50 kr för medlemmar och 70 kr för övriga, inkl. kaffe/te och närproducerat bröd med pålägg

Varmt välkommen!

Höstprogram 2023

Torsdagen den 30 november 2023 kl. 18.30

Nyckelharpsfolket

Kom och lyssna på ett härligt gäng folkmusiker!
Nyckelharpsfolket är en skånsk folkmusikgrupp från Perstorp, bestående av åtta spelmän/-kvinnor, som spelar blandad folkmusik från hela Sverige. Läs mer om nyckelharpor på Nyckelharpsfolket.se.

Plats: Röstånga församlingshem

Entré: 50 kr för medlemmar och 70 kr för övriga, inkl. kaffe/te och närproducerat bröd med pålägg

Varmt välkommen!

Torsdagen den 26 oktober 2023 kl. 18.30

Den stora fröstölden

Den stora fröstölden är ett historiskt reportage om framtidens mat. Med tillgång till nytt arkivmaterial följer Jens Nordqvist de stulna fröernas spår och skildrar växtförädlingens lika dramatiska som okända historia under 1900-talet.

Plats: Midgårds skola, Röstånga

Entré: 50 kr för medlemmar och 70 kr för övriga, inkl. kaffe/te och närproducerat bröd med pålägg

Varmt välkommen!

Torsdagen den 28 september 2023 kl. 18.30

Skånska ortnamn

Mathias Strandberg, fil. dr i nordiska språk och forskningsarkivarie på Institutet för språk och folkminnen (Isof), forskar i huvudsak på sydsvenska dialekter och ortnamn, ofta ur ett fonologiskt och/eller språkhistoriskt perspektiv.

Mathias besöker oss för att berätta mer om våra skånska ortnamn och deras betydelse och ursprung.

Plats: Midgårds skola, Röstånga

Entré: 50 kr för medlemmar och 70 kr för övriga, inkl. kaffe/te och närproducerat bröd med pålägg

Varmt välkommen!

Torsdagen den 31 augusti 2023 kl. 18.30

Uppåkra - välfärd och internationella kontakter

Bertil Helgesson, arkeolog bördig från Röstånga, delger oss nya kunskaper från utgrävningarna i Uppåkra.

Uppåkra, strax söder om Lund i Skåne, har varit en oerhört viktig plats i mer än tusen år - från romersk järnålder, genom vikingatid och in i tidig medeltid. Flera fynd från utgrävningarna uppvisar tydliga likheter med fynd i centrala och sydöstra Europa, vilket visar på omfattande kontakter med folken på kontinenten.

 
Den som tidigare haft glädjen att lyssna till Bertil vet med vilken entusiasm han kan förmedla sina kunskaper.

Plats: Midgårds skola, Röstånga

Entré: 50 kr för medlemmar och 70 kr för övriga, inkl. kaffe/te och närproducerat bröd med pålägg

Varmt välkommen!

Vårprogram 2023

Söndagen den 21 maj 2023 kl. 10.00

Utflykt till Hallabäckens dalgång

Följ med på en naturupplevelse med Lotta Lundberg. Först gör vi ett nedslag på Liaängen med sin vilda blomsterprakt. Därefter förflyttar vi oss till Stubbaröd 1871 för en vandring i Hallabäckens dalgång med sina porlande bäckar och lövskogsklädda branter.

Plats: Samling på parkeringen mellan Gästis och ICA kl. 10.00 för samåkning

Entré: Kostnadsfritt. Medtag egen fika.

Hjärtligt välkommen!

Torsdagen den 27 april 2023 kl. 18.30

Att odla och leva i Sibirien

Under 1990-talet och början av 2000-talet reste Åke Truedsson i jobbet en del till Ryssland. Han fick flera trädgårdsvänner och besökte dem även privat. Detta gav honom fyra rundturer i Sibirien för att studera odlingar, växtförädling och sorttestning.

Följ med honom på dessa resor i bilder och möt odling, människor, hus och natur i en annan värld!

Plats: Midgårds skola, Röstånga
 
Entré: 50 kr för medlemmar och 70 kr för övriga, inkl. kaffe/te och närproducerat bröd med pålägg.

Torsdagen den 23 mars 2023 kl. 18.30

Årsmöte

Efter årsmötet får Ann-Marie Lewis oss att skratta.

Plats: Midgårds skola, Röstånga
 
Entré: Fri entré. Vi bjuder på kaffe/te och närproducerat bröd med pålägg.

Hjärtligt välkommen!

Torsdagen den 16 februari 2023 kl. 18.30

Året runt i Söderåsens vackra och spännande natur

Följ med på en bildresa till naturen på och runt Söderåsen. Upptäck den spännande geologin under vintern med fina utsikter över djupa sprickdalar. Vitsippor och fågelsång väcker naturen till liv på våren. På sommaren kan du dyka in i våtmarkernas spännande värld. Svamparnas tid är hösten och på Söderåsen finns både goda, giftiga och sällsynta.

Vi åker runt till många olika naturpärlor där sandstensklippan Elhall, bronsåldershögarna utanför Norrvidinge, Åvarps fälad, Klöva hallar, Tomarps ene och Kågeröds mader kan nämnas.

Ekolog Charlotte Lundberg berättar om och hur du hittar till olika naturplatser på och runt Söderåsen.

Plats: Midgårds skola, Röstånga
 
Entré: 50 kr för medlemmar och 70 kr för övriga, inkl. kaffe/te och närproducerat bröd med pålägg.

Hjärtligt välkommen!

Torsdagen den 26 januari 2023 kl. 18.30

Borgar i Skåne

Skåne är en av Skandinaviens borgtätaste provinser med mer än 150 borgar och borglämningar från medeltid och renässans. Många av dem har varit små träborgar där den materiella standarden var låg och hårt arbete präglade vardagen. De spår som finns kvar är i många fall blygsamma och det är inte alltid uppenbart vad det är vi har framför oss. Med lite kunskap kan ett besök föra oss mycket nära historien.

Arkeologen Anders Ödman berättar om ett antal skånska borgar och deras historia. Han ger vägbeskrivningar till lämningarna och tips till utflykter.

Plats: Midgårds skola, Röstånga
 
Entré: 50 kr för medlemmar och 70 kr för övriga, inkl. kaffe/te och närproducerat bröd med pålägg.

Hjärtligt välkommen!

Höstprogram 2022

Torsdagen den 24 november 2022 kl. 18.00

Papporkestern

Papporkestern är en skånsk folkmusikgrupp som spelar egna och andras låtar från förr och nu. De spelar låtar från Skåne och resten av Sverige och Skandinavien. En del musik från resten av Europa slinker också in i repertoaren, mest från Irland och Storbritannien. Några av låtarna är egenkomponerade i traditionell stil.

Papporkestern består av:

- Petra Kvist: fiol och sång
- Per-Axel Karlsson: durspel, gitarr och sång
- Pär Hyberg: mandolin, gitarr och sång

- Karin Croné: kontrabas

Plats: Midgårds skola, Röstånga
 
Entré: 50 kr för medlemmar och 70 kr för övriga, inkl. kaffe/te och närproducerat bröd med pålägg.

Hjärtligt välkommen!

Torsdagen den 27 oktober 2022 kl. 18.00

Reflektioner över kriget i Ukraina

Kriget i Ukraina - hur väst överskattat Rysslands förmåga och underskattat brutaliteten.

Marco Smedberg ger oss en kort tillbakablick, reflektioner om händelseförloppet och några tankar om fortsättningen.

Marco är, förutom Röstångabo, överstelöjtnant i reserven, ledamot av Kungliga Krigsvetenskaps-akademien samt militärhistorisk författare.

Plats: Midgårds skola, Röstånga
 
Entré: 50 kr för medlemmar och 70 kr för övriga, inkl. kaffe/te och närproducerat bröd med pålägg.

Hjärtligt välkommen!

Torsdagen den 29 september 2022 kl. 18.00

Musikarkeologiskt strövtåg

Vår forntid omfattar ungefär 13 000 år. Hur kan vi veta något om musiken och de andra ljudvärldarna i dessa avlägsna tider? Som all annan arkeologi måste också musikarkeologin basera sin kunskap på fynd i jorden. Bronsålderns bronslurar intar en särställning bland fynden. De tillverkades och användes i Sydskandinavien för ungefär 3 000 år sedan, bland annat i Skåne. Vem trakterade dessa magnifika blåsinstrument, när gjorde man det och hur lät de egentligen? Vad vet vi om jägarstenålderns musikmiljöer? Och vad är en kattasnurra?

Detta är några av de spännande frågor som musikarkeologen Cajsa S. Lund försöker besvara. Med sig i bagaget har hon ett antal forntida instrument och ljudverktyg som hon berättar om och spelar på, från stenålderspipa och bronsålderslur till vikingatida flöjt och lyra. Hon gör också utblickar i medeltiden och i än senare samhällen. Många av våra folkliga instrumenttraditioner har rötter långt bak i tiden.

Plats: Midgårds skola, Röstånga
 
Entré: 50 kr för medlemmar och 70 kr för övriga, inkl. kaffe/te och närproducerat bröd med pålägg.

Hjärtligt välkommen!

Söndagen den 28 augusti 2022 kl. 14.00 - ca 16.30

Byastämman på Stora Tibbaröd

För 37 år sedan gjorde Teatergruppen Tibbe sitt första framträdande på gården Stora Tibbaröd i Röstånga med krönikespelet Tibbespelen. Mest har de spelat revyer och drama på Röstångagården. Nu ska de framföra familjeföreställningen Byastämman, ett bygdespel som beskriver hur det kan tänkas att det gick till i början av 1800-talet.

Gården Stora Tibbaröd har en anrik historia, en gård på platsen är känd sedan 1400-talet, och arrangemanget börjar med ett föredrag av Eric Lilius om gårdens historia.

Vi samlas kl. 13.30 på parkeringen mellan ICA och Gästis i Röstånga för samåkning i egna bilar, då det är ont om parkeringsplatser i Tibbaröd.

Efter föreställningen serveras det kaffe/te och kakor.

Föreställningen är utomhus, så klä dig efter väder.

Plats: Gården Stora Tibbaröd, cirka 2 km söder om Röstånga.

Entré: Ingen entréavgift, men grytor att lägga en peng i, om man vill.

Anmälan: Vi är tacksamma för anmälan till e-post kontakt@rbkultur.se senast onsdagen den 24 augusti.

Hjärtligt välkommen!

Vårprogram 2022

Torsdagen den 5 maj 2022 kl. 18.00

Arkeologi - med fokus på Röstångabygden

Bertil Helgesson inspirerades av utgrävningarna vid Uppåkra och detta ledde till en vetenskaplig avhandling om skånsk järnålder.

Bertil har varit ansvarig för åtskilliga utgrävningar i Skåne och få kan som han beskriva hur byarna har utvecklats från järnåldern fram till medeltiden. Här finns inga frågor som är för stora eller för små, och vi kommer garanterat att under kvällens lopp bli åtskilligt berikade på vår bygds arkeologiska historia. Den som tidigare haft glädjen att lyssna till ”Röstångasonen” Bertil Helgesson vet med vilken entusiasm han kan förmedla sina kunskaper

Plats: Midgårds skola, Röstånga

Entré: 50 kr för medlemmar och 70 kr för övriga, inkl. kaffe/te och närproducerat bröd med pålägg.

Hjärtligt välkommen!

Torsdagen den 31 mars 2022 kl. 18.00

Årsmöte

Att värna om våra bin är mer angeläget än någonsin. Efter årsmötet berättar Ann-Margret Håkansson om biodlingens grunder. Vi förknippar ju oftast binas nytta med honungen som eftertraktats av människan sedan urminnes tider och i primitiva samhällen där den skördats från vildbin. Vi ska dock inte glömma den stora och för oss avgörande nytta våra bin utför genom pollinering av för oss livsviktiga grödor

Plats: Midgårds skola, Röstånga

Entré: Fri entré. Vi bjuder på kaffe & fralla med pålägg.

Hjärtligt välkommen!

 

 

Höstprogram 2021

 

Torsdagen den 2 december 2021 kl. 19.00

Rönne å‐projektet ‐
återställande av de gamla forsmiljöerna

Ett synnerligen spännande projekt som syftar till att återställa Rönne å till ett fritt forsande vattendrag. Det är ett av Nordeuropas största vattenvårdsprojekt som kommer att gynna vandrande fiskar som ål och lax och öka den biologiska mångfalden i hela åsystemet, så även i Lilla Bäljane å som är en gren av Rönne å och som flyter strax bakom Midgårds skola i Röstånga.

Tord Andersson, projektledare för Rönne å‐projektet och miljöstrateg i Klippans kommun, kommer att berätta för oss om detta högintressanta och ytterst aktuella projekt.

Plats: Midgårds skola, Röstånga

Entré: 50 kr för medlemmar och 70 kr för övriga, inkl. kaffe/te och närproducerat bröd med pålägg på samtliga föredrag, förutom årsmötet som är kostnadsfritt för alla.

Styrelsen utgår ifrån att samtliga närvarande är
fullvaccinerade.

Hjärtligt välkommen!

De sedan tidigare inställda våraktiviteterna 2020 (se nedan) kommer vi att planera in i kommande program.

Maj 2020

Vårutflykt

Keramik i världsklass

Vårens utflykt går till Klåveröd och besök hos keramikern Bente Brosbøl Hansen där vi i hennes verkstad kommer att få information om drejandets konst (hon är världsmästare 20 gånger), formgivning och unika mönster.  Vi får stifta bekantskap med fascinerande mönster som är mer än tusen år gamla men givetvis också mönster som Bente skapat själv. Vi kommer att få ta del av det mödosamma och tidskrävande detaljarbetet i skapandeprocessen och låta ögonen njuta av de färdiga produkterna.

--------------

Entré: 50 kr för medlemmar och 70 kr för övriga, inkl. kaffe o fralla med pålägg på samtliga föredrag, förutom årsmötet som är kostnadsfritt för alla.

Bodil Jönsson delar sina kloka tankar om tid, med oss

Bodil kallade sitt föredrag TID FÖR DET MENINGSFULLA.

Flera av oss känner Bodil sedan hon medverkade i FRÅGA LUND som en av de kloka som gav oss svar och råd på klurigheter i vår värld.

Jag (Rolf Nielsen som skriver detta) känner henne som en mycket intressant och inspirerande författare (flera böcker om tid …) som inte lämnar läsaren oberörd.

Hennes tankar, som hon delar med sig av till läsaren, väcker flera nya egna tankar.

Drottning Kristina på sin tid hade en egen lärare, rådgivare och filosof i fransmannen Descartes.

”Jag tänker, alltså finns jag”  sa han och det blev hans valspråk (Cogito, ergo sum). Min nutida motsvarighet heter Bodil Jönsson och kommer från Dalby.

Ni har väl som jag hört även kloka personer säga ”Dygnet borde ha fler timmar”. Det är både oklokt och osmart att resonera så. Dygnet har 24 timmar. Det kommer alltid att vara så. Ingen kommer att uppfinna fler timmar på ett dygn. Dessutom är det rättvist. Ingen människa har fler än 24 timmar på ett dygn.

Däremot är det så att vi kan påverka vad vi gör av våra 24 timmar. Vi kan prioritera oro och ältande, eller så tar vi ansvar för de prioriteringar vi gör.

Vi tjänar en massa tid på att inse att när vi säger nej till någonting, så tar vi ansvar för att säga ja till någonting annat.

För att kunna prioritera behöver en del av oss lägga tid på att lära känna oss själva så att vi kan ta ansvar för de behov vi har så vi får tid över för det meningsfulla.

Vad är tid?

Om ingen frågar vet vi förstås alla vad tid är.

Men om vi måste förklara – då är frågan inte så lätt att besvara. Googla på tidsbegrepp så får ni en massa svar.

Tideräkningen är olika.

Tideräkningen börjar vid olika tidpunkter utifrån vad som styrt det vi börjar räkna tiden från. Kalendrarna som vi utgår ifrån är därmed heller inte lika. Och uppfattningen om tidsmätningens vikt och betydelse är också olika, beroende på vem du frågar.

Vi kan definiera en sekund som ett stort tal på antalet svängningar i ämnet Cesium 133.

Men hade mänskligheten svårt att klara sig innan urverket uppfanns? Inte alls.

När solen passerade dasstaket var det lunch, när en stubbskugga var en fot lång, var det middagsdags.

Somliga ser tiden som en rörelse ständigt framåtriktad, andra ser tiden som en rörelse i cirklar.

Bodil menar att vi inte behöver ta hand om tiden – den sköter sig själv oavsett hur vi förhåller oss till tidens gång.

Så vad är då tid?

På 1500-talet löste biskop Oldman gåtan. Han var en ytterst punktlig engelsman. Lunch klockan 11.00, middag kl 17.00. Varje gång det började suga i magen ställde han därför sitt matsalsur på prick klockan 11.00 eller prick klockan 17.00.

Åt sånt ler vi idag, men vari ligger felet. Varför låtsa klockan styra över livet, varför inte låta livet styra över klockan.

Idag lever vi snabbt.

Vi äter i steget och umgås i hål i kalendern.

Första världskriget -
100 år av analys och eftertanke

Så kommer då den ena boken efter den andra om första värdskriget på våra bokdiskar och krigets orsaker och utveckling kommer att analyseras och diskuteras på nytt. Kriget var ohyggligt omfattande och kostade oerhört många människoliv och därtill kommer alla de som skadades och lemlästades för resten av livet. Genom vittnesmål och ny dokumentation kommer också den enskilde soldatens situation att mer ingående beskrivas. För den enskilda människan, oavsett om man tagits ut till soldat för hundra år sedan eller nu bor i en liten by som Röstånga, är det oerhört svårt att förstå hur konflikter kan eskalera till krig som skördar miljontals männiors liv. Det är då en oerhörd förmån att få bli guidad genom detta så komplicerade krig av Marco Smedberg, välkänd krigshistoriker och därtill Röstångabo. Marco Smedberg var först ut med sitt översiktsverk, ”Första världskriget”, som säkert kommer att bli ett standardverk och som beskriver krigets hela händelseförlopp. Att både intresse och förväntningar vara stora denna kväll var lätt att avläsa då lokalen på Midgård i Röstånga var fylld till sista plats.

Baserat på 40 bilder bjöd Marco Smedberg oss på en synnerligen saklig resa genom hela kriget från ”startskottet” i Sarajevo 1914 till krigsslutet 1918. ”Krig är lätt att starta men svårt att stoppa” var en inledande kommentar från Marco och att mordet på tronarvingen i Österrike- Ungern av en serbisk nationalist ensam skulle vara orsaken till krigsutbrotten är föga troligt. Vi fick förstå att här fanns en gammal konflikt mellan Frankrike och Tyskland sedan kriget 1870-71, här fanns i flera länder en växande nationalism som inte minst kom till uttryck i kampen om kolonier i Afrika och Asien (”solen går aldrig ner i det Brittiska imperiet”), här skedde upprustning och genom allmän värnplikt kunde många soldater mobiliseras, man skapade allianser för att inte stå ensam om konflikt skulle utbryta och inte minst konflikter på Balkan hade skapat spänningar mellan Serbien och Österrike- Ungern. Kriget kom i långa stycken att karaktäriseras av teknologisk utveckling och redan innan kriget började hade man tagit med anläggning av järnväg i krigsplaneringen. Men snart lärde man sig att fronten kunde flyttas snabbt i början men så småningom stelnade den till i ett dödläge och som även vi åhörare känner igen från beskrivningarna från västfronten. Försök att bryta dödläget med stridsgaser visade sig vara ett tveeggat svärd och föga framgångsrikt. Man experimenterade med stridsvagnar som i början rörde sig med en hastighet ”som en gräsklippare”, men som utvecklades mot god funktionalitet under kriget. I luften var man mest uppe för att spana in på fiendens område. Tyskarna började också med luftskepp som dock kom att ersättas av stora bombplan som kunde ta tung last.

Vi blev också påminda om ubåtskriget där tyskarna genom att sänka handelsskepp på väg mot Storbritannien var nära att knäcka britterna 1917. Det året utbröt revolutionen i Ryssland vilket medförde att tyskarna snabbt kunde flytta trupp till västfronten. Amerika hade emellertid gått med i kriget och landsatt 2 miljoner man i Frankrike och krigslyckan vände i takt med att anfallskraften gick ur den tyska armén. Att det verkligen också var ett krig långt utanför Europas gränser fick vi beskrivet av Marco då han berättade om pakten mellan Tyskland och det Osmanska riket. Ett mål här var att bl.a.kontrollera trafiken genom Suezkanalen. Här kunde man dock inte rå på de brittiska försvarskrafterna och britterna var också framgångsrika i kriget i Mesopotamien (nuvarande Irak) och också i Syrien och Palestina och enligt Marco Smedberg lever effekterna av första världskriget kvar än idag i de konflikter som finns i området. Krigsslutet fick också stora konsekvenser för det framtida Europa då ansvaret för den tyska kapitulationen ansågs ligga hos politikerna och inte den militära ledningen. Denna uppfattning kom att bilda grunden till den s.k. dolkstötslegenden som innebar att det var socialdemokraterna i Berlin som fattade stilleståndsbeslutet över huvudet på den i ”fält obesegrade tyska armén”. Detta kom senare att utnyttjas i den nazistiska propagandan och tillsammans med nya gränsdragningar och villkor i fredsfördraget skapa underlag för konflikter som övergick i det andra världskriget. Enligt Marco Smedberg hade dock den tyske generalen Ludendorff konstaterat före krigsslutet ”att centralmakterna inte längre kunde vinna kriget” och att dolkstötslegenden var just enbart en legend.

De bilder och ögonvittnesskildringar som Marco förmedlade skapade en gripande närhet såväl till de enskilda sodaternas situation som till det oändliga lidande som civila människor utsattes för. Den mycket sakkunniga och sakliga framställningen av kriget men också närheten till den enskilda soldatens och människans situation var en stor styrka i Marco Smedbergs referat av sin förnämliga bok, Första världskriget. Efteråt följde frågestund från såväl krigshistoriskt intresserade som de som bara undrade över vilka lärdomar man dragit av kriget.

Det blev synnerligen trångt kring de efterföljande kaffeborden, nära nog ett rekord för Kulturföreningens arrangemang. Diskussionens vågor gick höga vilket dock inte hindrade Kulturföreningen att genomföra det traditionella lotteriet och alla närvarande hade full fokus på sina lotter och gick inte miste om något från det rika vinstbordet.

Gunnar Andersson

Byggnadsvård och äldre hantverksteknik

Vad är en timmerhake? Ja den frågan fick Olof Andersson besvara innan han ens hunnit presentera sig själv inför kvällens möte på Midgård i Röstånga. Olof är hantverksmästare och byggnadsvårdare och passande nog driver han en egen byggnadsvårdsfirma med just namnet ”Timmerhaken”.

Nyttan av att ha en timmerhake och många andra ålderdomliga verktyg vid stocktimring fick vi rikligen lära oss en hel del om under kvällens föredrag. Men det kom inte bara att handla om ålderdomlig byggteknik utan också om byggteknikens professionalism och en gränslös hängivenhet till gammal byggtekniken och kulturarv.

Det illdåd som resulterade i att en av de få bevarade träkyrkorna i Sverige, Stora Råda kyrka, brann upp 2001, blev också startskottet till ett av de mest ambitiösa återuppbyggnadsprojekt som någonsin genomförts. Södra Råda kyrka byggdes i början av 1300-talet men vapenhuset tillbyggdes långt senare under 1600-talet.

Stora Råda kyrka som den såg ut på 1600-talet.

Det kanske mest slående med kyrkan är de oerhört uppseendeväckande målningar som täcker både väggar och tak. Målningarna i koret, som utförts av okända konstnärer är daterade till 1323 medan målningarna i långhuset är från1490 talet och utförda av en konstnär med namnet Amund. Nedanstående bild visar det av målningar översållade kyrkorummet med koret längst in.

Med denna raserade kulturskatt som bakgrund är det inte svårt att förstå att Riksantikvarieämbetet förordade att kyrkan skulle återuppbyggas och med hjälp av stiftelser för finansiering startade detta minst sagt spektakulära projekt. En projektgrupp bildades där akademiker från Göteborgs Universitet tillsammans med ett antal utvalda synnerligen erfarna yrkesutövare inom byggnadsvård, däribland Olof Andersson, fick till uppgift att dels ta fram de ursprungliga byggmetoderna då kyrkan en gång byggdes, dels återuppbygga 1300-talskyrkan i sitt ursprungliga skick, alltså utan vapenhus.

Olof tog nu oss med på en spännande resa där man vid de arkeologiska förundersökningarna konstaterade att det på kyrkans plats tidigare legat en stavkyrka, att kyrkan hade lyfts och fått ny stengrund och syllar i början av 1900-talet och att den nya grunden och de nya syllarna efter branden kom på plats 2007. Vi fick nu lära oss hur viktigt det var att välja rätt fura att arbeta med och att varje fura fick ett identitetsnummer till vilket fanns en miljöbeskrivning av den plats den vuxit på. En del av återuppbyggnaden skedde helt enligt gamla avverkningsmetoder där man också med oxar drog ut timmerstockarna från skogen. Olof visade bilder på huggyxor och skrädyxor och han berättade om bilningstekniken och hur man via historisk dokumentation kunde jämföra den använda tekniken med den ursprungliga 1300-talstekniken. Han beskrev hur man borrade med s.k. skednavare för att sedan i dessa hål fixera stockarna vid varandra med dymlingar (grova träpluggar). För att göra arbetet ännu mer autentiskt med den ursprungliga tekniken hade man låtit gjuta en yxa efter en ursprunglig modell funnen i Lödöse.

En yxa av järn, med lång holk och bred egg.
Fynd från Gamla Lödöse.

Olof berättade vidare om hur arbetet fortskred och hur viktigt det var att hela tiden samla kunskap kring den ursprungliga byggtekniken och hela tiden genomföra processen steg för steg med utprovning, förfining och utvärdering. Då forskning och tillämpning skall hålla jämna steg med varandra innebär detta också att det tar lång tid att genomföra ett sådant åretuppbyggnadsprojekt som det med Stora Råda kyrka. För att slutprodukten sedan skall få det avsedda kulturvärdet har det hela tiden varit viktigt att arbeta enligt den medeltida byggprocessen och också använda autentiska verktyg och metoder från den tiden. Att det uppstår problematiska situationer under processens gång är helt naturligt och då har det varit viktigt att också göra studiebesök till andra kyrkor för att få idéer om hur man med de gamla verktygen kan få fram det mest genuina resultatet.

Många frågor från åhörarna.

Efter föredraget visade Olof ett antal medhavda verktyg bl.a. yxor och när nyfikenheten väl stillat sig väntade kaffe med hembakat, lotteri med fina vinster och mycken diskussion kring det som vi fått lära om återuppbyggnaden av medeltidskyrkan Stora Råda på gränsen mellan Värmland och Västergötland.

För den som vill veta mer om behuggningsteknik hänvisas till bifogat dokument.

Behuggningsteknik av Olof Andersson

Gunnar Andersson

Vårutflykt till Billingemölla

Röstångabygdens Kulturförening arrangerar ända sedan föreningen bildades en årlig vårutflykt. Enligt traditionen skall den ske i lövsprickningen men årets tidiga ”sommarvärme” gjorde att utflykten blev lite ur takt med vårens tidiga ankomst. Årets utfärd gick till Billingemölla och ingen kunde väl önska sig ett bättre mottagande. I ena vädersträcket gol en gök och i det andra sjöng vårens första näktergal.

De nyutslagna vårblommorna väckte deltagarnas intresse.

Natten och morgonen hade varit regnig och mark och växtlighet var fortfarande våta, men luften var ljum och ur lövskogen trängde allehanda fågelsånger fram liksom för att understryka för den månghövdade skaran att nu är ”lyssnandets” tid inne. Här sjöng svarthättan, som startar lite strävt men som avslutar i de finaste flöjttoner, här fanns koltrasten och flugsnapparen och den lilla gärdsmygen, som för sin storlek har en imponerande ”röststyrka”. På den friska mullrika marken längs vägen ner mot Rönneå fann vi buskstjärnblomma, gulplister och alldeles nyutslagen humleblomster. Vi fann också den aromatiskt doftande jordrevan, som är nära släkt med kattmyntan och lite längre från vägen den ljusröda vätterosen, som parasiterar på hasselns rötter.

Georg Welin förbereder sin berättelse om verksamheten vid Billingemölla.

Under kaffepausen, nära resterna av den gamla fabriksanläggningen intill ån berättade Georg Welin om den verksamhet som en gång fanns här. Redan i mitten av 1800-talet byggdes här en vattenmölla, och i början av 1900 talet startade en tråddragningsfabrik på platsen. Vi fick reda på hur det gick till att få tråden utdragen till olika dimensioner för att sedan transporteras vidare för trådspiktillverkning. För att få tillräckligt med kraft till anläggningen dämde fabrikören upp ån till en högre än tillåten nivå vilket fick betesängar uppströms att bli översvämmade. Fabrikören ålades att återställa nivån och detta skedde genom att helt enkelt spränga bort en del i fördämningen. Detta tilltag kan beskådas än idag och är en stor utmaning för den kanotist som dristar sig till att passera genom ”hålet” i dämmet. På pedagogiska skisser kunde Georg få oss att förstå hur minst sagt imponerande anläggningen en gång varit och vilka moment i arbetsgången som kunde knytas till de olika husen. Idag finns endast grundmurarna kvar efter fabriken och kring murresterna uppenbarade sig en forsärla som inte längre är så ovanlig och som sannolikt har sin boplats i någon murspricka nära vattnet.

Här vid resterna av den gamla fabriken häckar forsärlan.

Efter pausen och en liten regnskur fortsatte vi att botanisera nu på den östra sidan av Rönneå. Här, vid foten av den skogsbeklädda sluttningen och ner mot ån växte några Sankt Pers nycklar, storrams och ramslök som bredde ut sig i väldoftande mattor. Vi roade oss också med att notera att Linné döpte stinknävan (som rikligt förekom i området) till Geranium robertianum efter namnet på en samtida forskare, Robert, som Linné var mindre road av och att Linné rekommenderade, efter egen erfarenhet, att inta kirskål (Aegopodium podagraria) mot gikt (podager =gikt).

Så kunde vi summera att årets utflykt varit både lärorik och njutbar.

Gunnar Andersson och Stig Pettersson (foto).

Bilder från vårt 5-årsjubileum finns i vårt galleri.

Klicka här

Tidigare artiklar

Lilla Bäljaneå - ryggraden i Kulturföreningens cirkelverksamhet

Curaçao – en ö utan tidspress

Träden i trädgården

Carling Family – en mix av musik och varieté

”Ack, svenska folk!”

Glader- ett namn som förpliktar

Höstfärger i våra trädgårdar

Knutstorps borg och Tycho Brahe

”Stenhård” underhållning vid föreningens årsmöte.

Från arktisk tundra till skogslandskapets tidiga utveckling.

Runt Sydamerikas sydspets med Siv och Anders Arvelid

Efter 5 år stiger nu Lennart "lite åt sidan" och lämnar ordförandeposten.

Insekternas skafferi

Närkontakt med bygdens arkeologi

Välkänd TV- profil på Midgård i Röstånga

”Tre herdar” på Midgård i Röstånga

Inte bara slum!

”Skånsk blanning” på Midgård

Inte bara safari i Uganda

Christer Lundh och Skånska kören på Midgård

Rapport både lokalt och rikstäckande

Kulturföreningen besökte Uppåkra

Vårkonsert

Längtan och resor i österled

Kultur som förenar och inspirerar

Underhållning på Midgård

Nationalparkskväll på Midgård i Röstånga

Vårvandring i lövsprickningen

Torpinventeringen påbörjad

Trädgårdsvandring i regn och rusk

Från antikviteternas underbara värld

Stora Hjortaröds mölla

Kilimanjaro och nationalparker på Gunnar Olins afrikanska meny.

Sydkorea - morgonrodnadens land

Härsnäs på 40-talet.

Kjell Berlin, en fängslande Röstångapolis?

Harriette och Stina bjöd på en förtjusande kväll.

Vem var Nils Ludvig

Att lära känna sina rötter

Bo Danielsson - en ynglings minnen från Röstånga.

Människans behov av föda har omdanat det Skånska landskapet under 6000 år

LAN-party på Hasselbacken

Invigningen av Hasselbacken den 8 nov 2009

Julmarknaden 2009

Edelweis tavlor finns att beskåda på Hasselbacken

En sann torphistoria på Midgård

Honung, är det bara en biprodukt?

Medlemsmöte på Hasselbacken där även Georg Welin "tog ton".

Blommornas dag 14 juni

En spelmans saga

Diverse notiser

Rapport från vårt idémöte på Midgård

Per Gummeson - Röstångas store konstnär

Några kulturgrupper har börjat sitt arbete

Historiska kartor

Nilla van der Crussen

Kultur - vad är det för något?

Litteratur skriven om bygden och dess invånare